onsdag 4 april 2012

Den finaste jag har

Ibland känns det overkligt att jag har barn. Jag kommer alltid ha barn, det är helt sjukt. Duuh! Tänker du. Det är klart att jag VET att jag alltid kommer vara förälder och alltid kommer ha barn efter att jag har skaffat ett, jag är inte dum i huvudet, men när jag tänker på vad det innebär blir det overkligt och abstrakt. Är han verkligen min? Bara sådär. För alltid?

Innan Vilgot kom till världen och jag tänkte på hur vi skulle ha det, hur han skulle vara, se ut osv, tänkte jag sällan på att jag någon gång i framtiden skulle ha en 10-åring eller en 17-åring. Knappt ens en 3-åring. Jag tänkte liksom bara att jag skulle ha en bebis, men sen stannade det där. I alla mina fantasier om ett liv som förälder fanns bara en bebis. Det slog mig aldrig att jag, de kommande 18 åren (minst), ska leva familjeliv. Att det inte går att sticka iväg på fest varje helg som jag kunde förut. Nu låter det som att jag ångrar eller är bitter över min situation. Det är jag absolut inte! Jag reflekterar mest över hur jag tänkte och hur det känns nu med facit i hand. Jag skulle inte göra något annorlunda om jag kunde. Min poäng är nog att jag i teorin visste vad det innebar att skaffa barn, men att det är så mycket mer, som man inte räknar med, i praktiken.

Han är fantastisk, vår son. Han har massa humor och är glad nästan hela tiden. Glad för allt och inget. Rätt som det är skrattar han till bara för att han känner för det, antar jag. Vi har tur som får leva med en sådan glädjespridare! Jag hoppas att han har kvar det när han blir äldre och måste ta jobbiga beslut och vara vuxen.

Och vilket jävla humör han har också. Hans humör är inte att leka med. Fan vad arg han blir när det inte blir som han vill. Jag kan se vissa likheter mellan honom och mig där. Det är mindre charmigt att ha ett så livligt humör. Men om man ser det från den ljusa sidan innebär det att han är viljestark och envis, vilka är positiva egenskaper om du frågar mig.

Jag är så galet förälskad i Vilgot att det inte ens går att förklara. Han är min fina lilla charmknutte. Den finaste jag har!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar