Min förlossningsberättelse

När Vilgot var några veckor började jag skriva på min förlossningsberättelse men kom inte speciellt långt. Varje gång jag skulle fortsätta skriva satt jag mest där och försökte komma på hur jag skulle formulera mig. Det är så många detaljer som ska med och så är det väldigt svårt att beskriva hur det känns att föda barn liksom. Det blev ett projekt till slut och var inte kul. Det slutade med att jag sket i det. Det ska inte kännas jobbigt att blogga. Jag vill ju dock gärna berätta om den bästa och samtidigt jobbigaste dagen i mitt liv så därför tänkte jag ge det ett försök nu, sådär fem månader senare.

Jag var beräknad att föda 25/8-11 men gick över tiden med fem dagar. Vilgot föddes Tisdagen 30/8-11 kl 05.54.

På Söndagen var vi på sjukhuset och gjorde hinnsvepning på morgonen. Resten av den dagen hade jag molande värk från och till. Sent på kvällen vaknade jag efter ca 30 minuters sömn och hade svinont, knaprade lite piller och somnade om.

Måndag morgon vaknade jag kring 8 och mådde skit. Jag hade typ 38 graders feber och ont i hela kroppen blandat med värkar. Till en början var jag till och med osäker på om det var värkar eller bara feber som gjorde så ont. Till slut förstod jag att det var både och.

Vi hade Kevin den här dagen så Christian fick underhålla honom, fixa lunch och passa upp mig samtidigt. Det skötte han galant! När värkarna bara blev värre och värre fick Christian skjutsa hem Kevin flera timmar för tidigt. Under tiden låg jag och klockade värkar. När värkarna blev så jobbiga att jag var tvungen att andas igenom dem ringde jag mamma så att hon kunde klocka åt mig. Mina systrar och pappa kom upp en kortis för att kolla hur det var med mig. Så fort Christian kom tillbaka, kring 16-tiden, åkte vi och pappa till sjukhuset.

16:39 Vi kom fram till sjukhuset och då satte de en ctg (lite remmar och sladdar på magen) för att hålla koll på bebisens hjärtslag och mina värkar. Då var jag öppen 2 cm. Vilgots puls låg på 200 (den ska ligga på ca 145) och de konstaterade han hög puls pga min feber.

16:54 Jag fick lustgas och sedan febernedsättande.

17:40 De frågade om jag ville ha epidural vilken jag ville. I mitt förlossningsbrev, som vi gav till barnmorsorna, stod det att jag helst ville prova utan först, men just då var jag hundra procent säker på att jag ville ha vad som helst som kunde få bort smärtan.

17:50 De försökte få vattnet att gå, men lyckades inte.

18:40 Läkaren gav mig epiduralen. Gud så skönt det var att slippa smärtan! Jag hade ju lustgasen också men den tar väl egentligen inte bort smärtan, däremot blir man ju rätt så lullig, så smärtan blir lite enklare att hantera.

18:53 De satte en ctg på Vilgots huvud och gjorde samtidigt att vattnet gick. Det var en sjuk känsla! Jag visste inte att det var just det de gjorde så jag blev väldigt paff när det plötsligt forsade ut en flod mellan bena på mig. Jag är förvånad att det inte rann ner något på golvet. Vilgot, som var väldigt stressad, hade bajsat i fostervattnet.

19:25 De tog min temp och då hade jag 37,8 grader.

19:45 Öppen 3 cm.

20:15 Öppen 4 cm

21:05 De bad mig att stå upp i 30 minuter för att påskynda processen lite då den gick alldeles för långsamt. Det var långa och jobbiga 30 minuter kan jag säga! Jag lutade mig mot en gåstol och minns att jag fick äta varma koppen mellan värkarna. Det rann grön, äcklig sörja längst med mina ben och Christian fick torka upp det. Fyfan! Jag tycker att det är någon annans jobb. Vi var där för att vi skulle ha barn, inte för att torka upp fostervatten från golvet.

Vid det här laget hade epiduralen släppt helt och jag hade ONT. När jag till slut fick lägga mig ner igen kom krystvärkarna. Jag var bara öppen 4 cm, alltså inte ens halvvägs, och Vilgot låg alldeles för långt upp i bäckenet så det var verkligen inte dags. Jag blev uppmanad att andas igenom krystvärkarna och hålla emot. Ja, det är ju jäävligt lätt! Föreställ dig att du är riktigt jävla bajsnödig, sådär att du måste fokusera på att inte bajsa på dig. Och kroppen kämpar med VARENDA muskel, inte minst magmusklerna, för att få ut bajset. Föreställ dig att det kommer som attacker som gör att du bara måste trycka på. Tänk dig att du samtidigt har jävligt ont i magen och ryggen och släng på lite feber på det. Så var det, fast utan bajs och med bebis.

Till en början kunde jag faktiskt hålla emot krystvärkarna för då var de inte jättestarka. Till slut gick det dock inte längre och då sket jag i vad de sa. Jag har ingen aning om vad klockan var när jag "gav upp" och började krysta, men det var nån gång på natten. Jag krystade vid varje värk i säkert några timmar, men inget hände såklart. De ljuden jag gav ifrån mig när jag krystade visste jag inte om att jag kunde ge ifrån mig. Jag brölade som en björn och krampade med hela kroppen.

21:30 Öppen 5 cm

21:35 Värkarna kom och gick ju med jämna mellanrum hela tiden. Det finns en skärm som visar hur värkarna ter sig och där kan man se siffror som räknar upp och ner beroende på var i en värk man är. Jag tittade mycket på de siffrorna för att kunna förbereda mig på nästa värk. När jag inte hade en värk låg siffrorna på typ 0-10 och när de började gå uppåt skyndade jag mig för att ta så mycket lustgas jag bara kunde. Som värst gick siffrorna upp till 100 ungefär. När en värk tog slut hade jag några minuter på mig att ladda om och köra igen.

Just den här stunden fick jag en kraftig värk som, när den var över, bara gick ner till typ 25. Sedan vände den uppåt till 100 igen och ner till 25. Om och om igen. Jag hade fyra kraftiga värkar på 10 minuter och det minns jag så tydligt. Det var ett rent helvete. Jag kände nästan paniken efter den tredje värken och gnällde fram ett hjälp under masken. Christian ringde på barnmorskan och jag vet inte om hon gjorde nåt eller om det gick över av sig själv, men det var en stor lättnad. Pauserna mellan värkarna behövs verkligen!

22:16 Läkaren skulle ta nåt blodprov (kallas tydligen laktatprovtagning) från Vilgots huvud, men tyvärr var livmoderhalstappen inte helt utplånad än så hon nådde inte. Det var bland det värsta med hela förlossningen. Det var så jävla obehagligt och gjorde så sjukt ont av nån anledning. Hon gjorde det tre gånger till efter det och det var så jobbigt att jag grät vid ett eller flera tillfällen när hon gjorde det.

22:29 Efter att ha sagt till flera gånger om att epiduralen inte hjälpte längre och att jag ville ha mer, mer, MER, fick jag till slut lite mer. Tyvärr tog den inte så jag fortsatte ha ont.

23:00 De tog min temp och jag hade 38,8 graders feber.

00:20 En till jobbig laktat. Ångest, smärta, skrik och gråt!

00:45 Öppen 6 cm

01:15 En till jobbig laktat. Ångest, smärta, skrik och gråt!

01:40 De tog min temp och jag hade 39,5 graders feber. Vid det här laget var jag helt sjukt trött och alldeles virrig och borta av all lustgas och feber så jag minns knappt vad som hände några timmar framöver. Lustgasmasken låg hårt pressad mot mitt ansikte mest hela tiden, trots att man bara ska andas i den när man har en värk. Det bidrog till att jag var helt borta. En period somnade jag mellan varje värk. Jag var så trött/borta att jag inte ens märkte att jag somnade. Det var som att vakna av smärta om och om igen.

02:20 En till jobbig laktat. Ångest, smärta, skrik och gråt!

Jag minns inte vad klockan var, men här nån gång kom narkosläkaren in till oss och berättade att det skulle bli akut kejsarsnitt och min spontana reaktion var ångest. Jag började gråta och ville verkligen inte. Hon frågade varför jag kände mig ledsen och vad jag var rädd över. Jag sa Jag är inte rädd, jag bara vill inte!. Ungefär då kom en barnmorska in och sa att narkosläkaren hade gått in i fel rum. Det var kvinnan i rummet bredvid som skulle få akut kejsarsnitt. Narkosläkaren typ dog av skam och bad om ursäkt hundra gånger. Jag gav till ett tjut av lycka och blev överlycklig och så sjukt lättad.

03:45 Öppen 7 cm

04:05 En till jobbig laktat. Ångest, smärta, skrik och gråt!

05.25 Beslutade läkaren att det skulle bli akut kejsarsnitt och lyckan var total! Vid det här laget hade jag genomgått så jävla mycket och ville bara att det skulle ta slut och jag sket i hur ungen kom ut, bara han kom ut! Äntligen skulle det ta slut!

När de skulle rulla iväg mig till operationssalen fick jag kämpa mig över till en annan säng och suga i mig en jävla massa lustgas innan de snabbt rullade iväg mig. Jag tror att jag hann få två värkar innan de gav mig bedövning inne i operationssalen. Innan de gav mig bedövningen var jag tvungen att kämpa mig över till en ny säng igen och det var ett jävla helvete. Det var så obehagligt att sitta upp när bebisen låg så långt ner i bäckenet. Det kändes som att jag satt på bebisen typ. Jag var tvungen att sitta upp när de skulle ge mig bedövningen och då hann jag få en värk. Jag var så svag och hade så ont att jag var tvungen att hänga med hela kroppen på Christian. Stackarn fick hålla hela mig uppe. Jag minns att läkarna försökte prata med mig och tror att de bad mig att försöka sitta mer upprätt, för jag hängde nog rejält mycket på Christian.

När jag hade fått bedövningen blev jag som en ny person. Jag var på bra humör, lättad och spänd över att vi när som helst skulle få träffa vår lilla älskling. På ett ögonblick var smärtan borta och jag hade inga bekymmer i världen. Christian däremot satt likblek bredvid mig och verkade inte må helt okej. Jag frågade till och med hur han mådde. han fick en Festis av en barnmorska för att få upp blodsockret medan de höll på och rigga upp allt inför snittet.

05:54 Vilgot föddes.
Jag minns hur det kändes som att flera människor stod och slet och drog i min mage något fruktansvärt. Det gjorde inte alls ont. Sen plötsligt hörde jag det minsta lilla skriket. Det kan nog inte klassas som ett skrik ens. Det var ett litet, litet ljud han gav ifrån sig.

Christian och en barnmorska gick in med Vilgot i ett rum som låg i anslutning till operationssalen och klippte navelsträngen. Tyvärr fick inte Christian klippa navelsträngen, det gjorde dem utan att fråga ens. Sen la de honom inlindad på mig. Jag låg helt platt och hade honom precis framför näsan, lite för nära, så jag såg honom inte så bra. Han var så fin. Jag minns att jag sa hej flera gånger och tänkte att Jaha, är det såhär du ser ut.

Efter det fick Vilgot och Christian åka upp till förlossningrummet medan läkarna sydde ihop mig.

06:50 Fick jag åka upp till förlossningsrummet där Christian satt med Vilgot i en fåtölj och myste. Jag var ju helt bedövad från under brösten ända ner till tårna så jag låg ju där som en strandad val. Det var lite jobbigt. Äntligen fick jag amma Vilgot för första gången och hålla honom i min famn. Efter det klädde Christian på honom kläder.

Kort därefter knackade det på vår dörr och där stod min pappa. Enligt mina systrar hade han gått och varit väldigt ojig och orolig för hur det var med mig. Gullepappa. Lagom tills han kom fick vi frukost så där satt vi tre och käkade. Just då tänkte jag inte ens på det, men såhär i efterhand stör det mig lite att han kom och klampade in i vår första stund som nybliven familj, men eftersom att jag inte ens tänkte på det då så har jag valt att inte gå omkring och sura över det nu heller.

Efter nästan ett dygn av smärta och obehag kom belöningen. Han är den allra viktigaste personen i mitt liv och utan honom skulle jag inte vara hel. Det låter ascheesy men så är det faktiskt. Han är är så fantastiskt fin, charmig, rolig och smart. Sen han kom till jorden har inte en enda dag passerat utan att jag har känt mig lycklig. Han är det bästa jag har gjort och han är min. Och Christians såklart!

Fem månader

Idag blir Vilgot fem månader och den här gången känns det faktiskt som att det var länge sen han blev fyra månader. Tidigare har det känts som att hans förra månadsdag var typ igår. Med det sagt betyder det inte att tiden går långsamt. Han växer så att det knakar och det går alldeles för fort.

Härom dagen bytte vi till sittdelen på vagnen med ångestklumpen i halsen nästan. Han är så stor nu! När han var nykläckt kunde han ligga på min överkropp och sova halva dagarna. Då fick jag väcka honom när han åt för att han somnade så lätt. Nu är det precis tvärtom. Att ligga och sova på mammas mage finns inte längre, här ska upptäckas! När han ska sova måste jag ligga knäpptyst och blunda och smyga försiktigt, försiktigt när han har somnat för att inte råka väcka honom.

Han äter smakportioner, gröt och frukt varje dag och ammas mellan måltiderna. Vi började ju med maten på hans fyramånadersdag och till en början gick det galant. Nu har han kommit in i en liten fas där det inte är riktigt lika lätt att få honom att äta. Banan går ner utan problem, men mat får man lirka lite mer med. För någon dag sen åt han en hel banan, så om han bara får något han verkligen gillar är det inga problem att få ner det. Än så länge gör det inget att en hel måltid råkar vara en banan istället för mat eftersom att han ammar. Sen däremot, när han ska äta mat hela dagarna och bara ammas på kvällarna och nätterna, då känns det lite viktigare att han får i sig matmat när det är dags för mat. Frukt får han äta till mellanmål.

Han sitter rätt bra i stolen och ganska bra utan stöd också. Det brukar bli så att han ligger framåt med överkroppen över benen när han sitter utan stöd och ibland välter han.

När han är i magläget brukar han försöka krypa och det går väl sådär. Kroppen svänger sida till sida med armar och ben i luften och ibland byter han approach och lyfter på rumpan, men än så länge kommer han inte framåt. Däremot kan han vrida hela kroppen och på så sätt ändra riktning och det är väl en bra början.

När han ligger ner rullar han oftast över direkt till mage och leker en stund med diverse saker. Han brukar ta stöd med armarna för att komma upp med huvudet och titta sig omkring, men efter en stund brukar det bli för jobbigt och då kommer lilla gnället. Han har bara vänt sig om från mage till rygg tre gånger och det har alltid varit i soffan. Idag gjorde han ett försök när han låg på golvet men kom bara halvvägs. Snart listar han väl ut hur man gör.

Han börjar bli väldigt medveten om saker och ting nu också. Spegeln är väldigt rolig, det är ju så roligt att flörta med killen mittemot och med mamma för den delen. Han är väldigt flörtig överlag. Han vet vilka ljud och gester han ska dra till med för att få sig lite uppmärksamhet. När han tycker att vi lyssnar för dåligt drar han till med sin högfärdshosta. Jag brukar svara med att hosta tillbaka och då skiner han upp som en sol.

När han vill mysa lägger han armarna omkring en som när man kramas och lägger munnen mot ens ansikte. Att få pussar och kramar av sin fem månader gamla son är det bästa i hela världen.

storkok åt lilleman

Jag har varit duktig och lagat massa puréer åt Vilgot de senaste dagarna. Jag har gjort potatismos, äppelmos,  dillax-, majs-, ärt- sötpotatis- och palsternackspuré. I frysen finns dessutom morot och grytbitar sedan innan. Nu har han en hel buffé som vi kan välja och vraka i. Det går rätt så fort och är ju så himla simpelt. Majs och ärtor är lite jobbigare att göra eftersom att jag silar bort skalen. Det blir lite mer pill, men är ändå värt det.

Än så länge ammar han ju fortfarande så i regel har det inte blivit hela maträtter utan smakportioner av olika grönsaker mest. Idag blir han fem månader så nu ska vi börja introducera kött och fisk lite lätt så då blir det väl lite mer en maträtt än tidigare. Dock känns det så konstigt att ta en köttbit och en grönsaksbit och blanda dem och sen kalla det en maträtt. Jag själv hade aldrig ätit lite kött och potatis utan nån sås eller kryddor till. När vi ska servera hela maträtter till honom, alltså typ pasta med köttfärssås eller kycklinggryta med ris och grönsaker, tänker jag mig att man tillagar maten som man gör till sig själv minus saltet och sen mixar det, men det känns som att det är nästa steg efter köttintroduktionen. Hur gör ni?

Det känns som att folk brukar hålla på med smakportioner rätt länge, men eftersom att jag ska jobba när Vilgot är sex och sju månader måste vi ha kommit igång med maten rätt seriöst tills dess. Kan man börja ge riktiga måltider med mejeriprodukter, kryddor, vitlök, sås och hela faderullan när barnet är sex månader eller till och med tidigare?

Jag ska sy. Eller försöka i alla fall.

Jag ska ta mig an en uppgift som ligger över min förmåga, men det ska gå!

Efter att ha letat och letat på alla tänkbara ställen ger jag nu upp och syr mitt alldeles eget barnvagnshänge. Jag ska fixa lite snygga retrostuvbitar och försöka mig på att skissa upp och sedan sy lite roliga figurer. Jag tänker mig att de ska se ut ungefär som de här eller de här. Nåt åt det hållet iaf. Det ska bli intressant. Hoppas jag lyckas!

För er som inte vet kan jag inte sy för fem öre. Jag är inte ens säker på om jag vet hur man syr för hand. Jag minns att jag var skitdålig på att sy i grundskolan och då hade jag dessutom noll intresse för det också. Jag var mer en träslöjdstjej och är nog det än idag. Jag önskar dock att jag kunde sy. Jag får nämligen ofta många idéer om vad jag skulle vilja ha. Tänk om jag kunde sy!

Söndagsseg

Idag är jag sådär söndagsseg som man kan vara. Vi tog en sovmorgon idag och det behövdes. Igår när jag satt vid datorn och kollade på serier insåg jag att klockan var alldeles för mycket. Jag gick och la mig typ kl 1 vilket är alldeles för sent när man har en bebis som vaknar tidigt. Vilgot vaknade kring 8 och låg och pratade, men jag la honom bredvid Christian efter en halvtimme så att jag kunde få sova lite mer och då somnade han nog om efter en stund. Vi gick upp typ halv 10. Skönt!

Jag fixade gröt med lite banan i åt villepille och ägg åt mig. Han har varit lite krånglig med maten och framförallt gröten på sista tiden, men banan ÄLSKAR han. Det funkade. Han gapade stort och njöt av gröten. Efter frukosten var det sovdags igen. Nu har lillen sovit ett tag och jag har passat på att börja med mina rester från förra årets studier. Jag har ju en hel del rester, men nu är en rapport färdig att skickas in iaf. Det känns rätt bra att ha börjat. Nästa måndag ska jag till universitetet i norrköping och gå på en dramaverkstad som jag har missat. Känns lite fånigt egentligen, men hellre det än att behöva skriva nån tråkig skit.

Om en timme ska jag och systrarna gå in till stan och käka brunch och borsta av det söndagssega från axlarna.

overallerna

En sak ska ni veta om overaller till bebisar. Storlekarna är väldigt stora. Vilgot äger sju overaller. Vi har inte köpt en enda.

Den första fick han när vi låg på BB och mamma kom på besök. Det står att det är one size, men jag är skeptisk. Den har han aldrig använt.

Den andra fick han i födelsedagspresent när vi var uppe i Stockholm och firade nästan alla i familjen. Pappa, mina tre systrar och mammas sambo råkar nämligen fylla år inom loppet av en vecka i september. Vilgot föddes ju en dag före första September så han räknas väl nästan också. Den är i storlek 62. Han har använt den mest av alla, så i typ 1½ månad.

Den tredje fick han av Christians föräldrar. Den är likadan som den lila fast en svalare variant. Den är i storlek 68 och vi började använda den när det blev för varmt att ha den lila. Han har haft den i typ en månad.

Den fjärde fick han på dopet av min syster Sofie. Den är i storlek 74. Den har han aldrig använt.

Den femte fick han av mina vänner Tina och Rebecka. Den använder han nu och har använt den i typ tre dagar, trots att den är två storlekar för stor, dvs storlek 80. Men jag menar, det är en lärarovve och med namnet på benet blir den ju personlig så nästa unge kan ju inte ärva den.

Den sjätte fick han i julklapp av min syster Sofie. Den är i storlek 74. Den har han aldrig använt.

Den sjunde fick han i veckan av en av Christians vänner och hans tjej i försenad doppresent. Den är i rätt storlek, dvs 68, men var tyvärr trasig i dragkedjan. Innan han kan använda den måste dragkedjan bytas ut och eftersom att han har tusen overaller och dessutom när som helst kommer växa ur den här så väntar jag nog med det till nästa unge.

Jag ska försöka växla mellan elefantoverallen och den röda fram till våren så har han använt nästan alla en liten stund var.

Jag är såklart väldigt tacksam över alla overaller Vilgot har fått och de är alla faktiskt otroligt fina! Men det blir väldigt bökigt att försöka använda sju overaller under en vinter. När några av dem dessutom är i en storlek han gissningsvis kommer ha när det inte är väder för overall längre blir det ännu svårare. Så! Ett tips till er som funderar på att köpa overall till någons bebis. Kolla upp om de har några och fråga vilken storlek som skulle passa bäst.

shopping

Mamma kom hit i Onsdags och åkte hem idag. Alldeles för kort besök om du frågar mig.

Under tiden hon har varit här har vi hunnit chilla i soffan, storhandla, käka lunch på ikea, shoppa kläder och åkpåse åt Vilgot, en after work-kväll och en fika med Vilgots gammelmormor.

När vi var en runda på stan i går fick mamma fnatt och kunde inte låta bli att shoppa åt Vilgot. Det är ju oartigt att tacka nej så jag sa inte emot. Han fick ett matningsset, två par strumpor, en dreggellapp, två pyjamasar, ett par byxor, fem bodys, tre nappflaskor och en åkpåse. Tack mamma!

Han är så lång nu att fötterna sticker upp vid fotändan av liggdelen på vagnen och det är ju alldeles för kallt att bara ha overall och filt i sittdelen så mamma var snäll och köpte en åkpåse så att vi kunde byta till sittdelen. Tänk att han är så pass stor nu! Snart är det väl dags att ta studenten och flytta hemifrån.

Mamma

Nu är min mamma här nere på besök. Som jag har längtat! Det är så kul när hon är här. Varje gång hon är på besök blir jag lite bortskämd och får lite vardagslyx som jag annars inte har råd att unna mig. Dessutom får jag lite barnvakt och det är ju guld värt. Sen blir jag självklart glad att hon kommer ner för att HON kommer ner, inte för allt hon ger mig.

I morgon ska vi ta en promenad ner till stan på förmiddagen och strosa omkring och tillbaka hem lite senare för att fixa lunch. Efter lunchen ska vi åka och storhandla för att Christian är ledig och självklart för att vi behöver handla. På kvällen ska jag iväg och träna lite bodyjam med Elin och kanske Sofie.

På Fredag ska jag iväg med Vilgot på en prova på afrodans med bebis mitt på dagen och på kvällen blir det after work med mamma, systrarna och lite random folk följt av bowling med familjen. Jag föreslog att Christian skulle följa med på aw och bowling och att hans föräldrar kanske kunde va barnvakt då, men han skippar det och stannar hemma med Vilgot istället.

Sen är det Lördag och då ska vi fika med min mormor innan mamma tar tåget hem. Jag tror att de här dagarna kommer springa förbi snabbt!

Tiden går fort när man har roligt

Det slog mig för någon dag sen att Vilgot blir 5 månader om några dagar. Ju äldre han blir desto snabbare flyger tiden förbi! Kan man inte trycka på en pausknapp en stund? Det går för fort!

Om lite drygt 1 månad ska jag börja jobba och då ska Christian vara hemma med Vilgot under 2 månader. Jag ser fram emot det på ett sätt eftersom att det är skitkul att jobba på förskolan, men sen tänker jag på att jag knappt kommer få träffa Vilgot nåt. Trots att jag har varit hemma i hundra år med honom och kommer få vara föräldraledig mer än Christian blir jag lite avundsjuk på honom.

I maj, när Vilgot är 8 månader ska jag gå hemma igen. Sen får vi se. Till sommaren vet vi inte riktigt hur vi ska göra. Vi är ju beroende av två inkomster på något sätt. Det ultimata skulle ju vara om jag kunde hitta nåt sommarjobb. Gärna ett där man inte vill skjuta sig efter en vecka. Då skulle Christian kunna va hemma och ta föräldrapenning när jag jobbar och vise versa och sedan, när det är dags för semester, skulle jag kunna ta föräldrapenning när han har semester. För semester måste man ju ha!

Efter sommaren börjar jag med studierna igen och då går Christian hemma med Vilgot tills det är dags för honom att börja förskolan. När det blir har vi inte heller bestämt, men det blir nog December/Januari nån gång. Trots att det är ett helt år kvar tills det är dags känns det som att det knappt finns nån tid kvar. Jag måste försöka leva lite i nuet.

krångliga pengar

Det ska alltid vara så krångligt så fort det rör pengar. Jag har fått ett mail av csn där det står att jag ska börja betala tillbaka mitt studielån. Eftersom att jag har tagit studieuppehåll studerar jag ju inte längre och ska därför börja betala tillbaka, som att jag tjänar några pengar liksom?!

Efter lite mailande fram och tillbaka har jag nu fått reda på att jag inte kan flytta fram avbetalningen för det här året till något annat år, men jag kan däremot ansöka om att få betala en lägre summa. Min inkomst under 2012 består av 5 ½ månad föräldrapenning som ligger på lägsta nivå, dvs ca 4000 kr i månaden, 2 månaders jobb på vikariebanken vilket kan bli allt från 0 kr till typ 30 000 och slutligen en termin med studielån... Men eftersom att det är puckat att betala av en skuld till csn med studielån från csn räknas ju bara inkomsten från föräldrapenningen och de två månaderna jag ska jobba. Med denna stora och fina inkomst ska jag betala av 6720 kr uppdelat på fyra månader med start om en månad.

För att kunna få summan nedsatt måste jag uppskatta hur mycket min årsinkomst blir, men hur lätt är det när jag inte har en chans att veta hur mycket jag kommer få jobba. Det är ju rätt stor skillnad på 0 kr och 30 000 liksom.

När jag ansökte om studieuppehåll var jag tvungen att ange orsaken till uppehållet och då kryssade jag i föräldraledighet. Jag tycker fan att man borde få slippa påbörja sin avbetalning när man lever på bidrag. Det är tight som det är att leva på 4000 kr i månaden. Hade jag inte haft en underbar pojkvän som delar med sig av sina pengar hade det aldrig gått.

Kompisarna

Elin och Molly har precis åkt hem. Vi har tittat på film och käkat hemmagjord pizza med sconesdeg. Jag var lite skeptisk till att använda sconesdeg som botten men det var faktiskt väldigt gott. Det blev en pizza med salami, skinka, beasås och oliver. Sjukt gott!

 
Vi såg En geishas memoarer och den var inte jättebra. Ganska osammanhängande och väldigt lång. Tur att sällskapet var så bra! Molly och Vilgot sov i skift mest hela tiden. När den ena somnade vaknade den andra och vise versa.

När vi lagade maten låg Molly och Vilgot på golvet och tittade lite halvskeptiskt på varandra och gjorde nåt enstaka försök i att interagera. Molly var väl den drivande av dem två. De är båda lite för små för att uppskatta varandras sällskap än så länge. Vilgot, som hellre observerar än kommunicerar, fattar inte riktigt vad Molly vill när hon skriker till med små lyckoskrik. Hon är ju en solstråle som sin mor och verkar gärna vilja interagera med knubbis, men han börjar oftast bara gråta. Hon är ju visserligen en månad äldre än honom och när de är så här små kan en månad göra rätt stor skillnad. Jag ser fram emot när de blir äldre och kan leka tillsammans.

rester

Jag har skitmycket rester från mitt förra år på universitetet som jag inte gjorde klart innan föräldraledigheten började. Nu är det dags att börja ta igen skiten. Usch! Jag önskar att jag hade skött mina studier bättre så att jag hade sluppit slösa min värdefulla hemmatid på plugg. Det är lätt att vara efterklok.

Jag ska bland annat skriva två portfolios som dels är baserade på tankar och upplevelser från den tiden. Det är fan inte lätt att minnas tillbaka vad vi har sagt under seminarier och så, men jag får göra mitt bästa. Tur är att det mesta av det jag har kvar går att göra hemifrån, det är ju inte världens enklaste grej att hitta barnvakt mitt på dagen.

Helt jävla dum i huvudet!

Fan, vad arg jag blir! Är det här ett jävla skämt eller? Här kan du läsa om en rubbad kvinna som råkar vara professor i histologi och neurobiologi. Precis ALLT hon säger i artikeln är kränkande mot alla män och pappor. Jag skäms nästan för henne, det känns som att det är ett skämt!

Fy fan!

Mina mått, vecka 1

Igår tog jag och min syster Sofie våra mått lite här och där på kroppen. Jag har ju börjat med mitt nya liv och till det hör träning. Jag började med träningen i Fredags och så körde jag mitt andra pass i Måndags. Är riktigt pepp över träningen faktiskt!

Anledningen till att jag tar mina mått är självklart för att kunna se hur mycket jag minskar i storlek. Jag ska väga mig också, men det säger inte lika mycket eftersom att man kan bygga muskler när man tränar, och muskler väger ju mer än fett. Tanken är att vi ska ta måtten en gång i veckan och jag hoppas att vi inte glömmer. Jag kommer ha bloggen som min lilla anteckningsbok och lägger nu upp mina startmått.

Vikt: 79

överarm: 34,5
bröst: 90
midja: 91
mage: 106
stuss:108
lår: 62,5
vad: 38,5

Jag mäter inte bysten som man brukar göra. Eftersom att jag ammar Vilgot så kan siffrorna variera beroende på när jag ammade sist så därför tar jag måttet som är precis under brösten. Det jag menar med mage är den lilla bullen under naveln som alla kvinnor har. Eftersom att jag nyss fött barn är min lilla bulle inte så liten längre. Den ska bli mindre och därför mäter jag den.

Sirapsglaserade kakor

Igår var jag på den första knytislunchen för året för min del. Vi var hemma hos Elin som vid det här laget har slagit rekord i att vara värdinna. Tanken är ju att man anmäler sig på gruppsidan och sedan bestämmer vem man ska vara hos utifrån hur många man blir och Elin har ställt upp många gånger. Hos mig har vi bara varit en gång och det var den allra första gången. Kanske är dags snart igen då.

Jag ville laga mat men eftersom att vår kyl och frys gapar tomma gjorde jag kakor istället. Jag bläddrade igenom en kakbok jag köpte för ett tag sen från Lagerhaus, som heter Massor av kakor. Den har en massa bra recept för alla möjliga tillfällen. Om den finns kvar på Lagerhaus rekommenderar jag den!

Jag gjorde sirapsglaserade kakor och fick massa kommentarer på facebook om hur goda de såg ut att vara när jag la upp en bild på dem. Därför tänkte jag nu lägga upp receptet.

Jag följde inte receptet, utan gjorde om det lite, eftersom att jag inte hade alla ingredienser. Nästa gång jag bakar dem ska jag göra lite annorlunda från hur jag gjorde nu så därför lägger jag upp originalreceptet och hur jag vill göra dem nästa gång.

Originalrecept
kakor: 18 st
Tid i ugnen: 15 min

Ingredienser
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
½ tsk bikarbonat
125 g smör, skuret i bitar
1 dl socker
50 g pekannötter, hackade
1 ägg, uppvispat
6 msk lönnsirap

1. sätt ugnen på 175 grader och smörj två bakplåtar.
2. Blanda mjöl, bakpulver, bikarbonat och socker i en skål. Lägg i smöret och blanda med fingrarna till en smulig deg. Rör i pekannötter.
3. Tillsätt ägget och 4 matskedar av lönnsirapen och blanda väl.
4. Klicka ut rågade matskedar av degen glest på plåtarna. Grädda kakorna gyllenbruna, ca 15 minuter.
5. Pensla kakorna med resten av lönnsirapen medan de ännu är varma. Lägg dem sedan på galler för att svalna helt.

Mitt recept:
kakor: 24 st
Tid i ugnen: 15-17 min


Ingredienser
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
½ tsk bikarbonat
125 g smör, skuret i bitar
2 dl socker
100 g mandlar, hackade
24 valnötter, hela
1 ägg, uppvispat
7-8 msk ljus sirap


1. Sätt ugnen på 175 grader och lägg bakplåtspapper på två bakplåtar.
2. Blanda mjöl, bakpulver, bikarbonat och socker i en skål. Lägg i smöret och blanda med fingrarna till ens mulig deg. Rör i mandlarna.
3. Tillsätt ägget och 4 matskedar av sirapen och blanda väl.
4. Klicka ut halva matskedar av degen glest på plåtarna. 12 st på varje plåt. Grädda kakorna gyllenbruna, ca 15-17 minuter.
5. Lägg en valnöt på varje kaka och pensla med resten av sirapen medan kakorna ännu är varma. Lägg dem sedan på galler för att svalna helt.

Jag hade ungefär lika mycket mandel som valnöt i de kakorna jag bakade, men det blev lite för beskt. Valnötter är ju rätt beska och i kombination med att det var för lite socker blev det inte så gott.

Nya tider

Christian vill ha lite omväxling på jobbet så han passar på nu när K-rauta i Norrköping behöver låna en anställd från K-Rauta i Linköping ett tag. På Torsdag börjar han i Norrköping och jobbar Måndag-Fredag där (med lite lediga dagar) och fortsätter med varannan helg i Linköping som vanligt. Han ska jobba där fram tills hans första föräldraledighet börjar. Under Mars och April ska han va hemma den första rundan, sen ska han jobba och ha semester fram tills jag börjar skolan i Augusti.

På hans första dag i Norrköping ska de lägga hans schema och jag hoppas att han kan få fler 7-16 eftersom att det tar ett tag att pendla. De gånger han kommer behöva jobba 11-20 kommer han vara hemma typ vid 21 vilket innebär ännu längre dagar för mig med Vilgot. Visst är det härligt att få spendera så mycket tid med vår fina knubbis men det är också väldigt krävande och utmattande. Nu när vi dessutom försöker lägga om Vilgots sovrutiner skulle sena arbetstider för Christian innebära att han knappt kommer få träffa Vilgot något.

Förutom efterlängtat miljöombyte för Christians del är det bästa att vi får bensinen betald och vi har räknat ut att vi får nästan det dubbla av vad det faktiskt kostar att köra fram och tillbaka. 

Kompis det går bra nu

Mitt nya liv går i rätt riktning än så länge. Jag är visserligen bara inne på andra dagen men ändå, varje dag räknas!

I morse kom vi upp strax efter 8 och Vilgot fick sin gröt. Jag kände mig inte superpigg men det beror nog på att jag tränade igår för första gången på typ hundra år. Jag, min syster Sofie och min mammavän Elin gick på ett afro powerdance-pass och jävlar vad otränad jag är! Träningsvärken idag är mycket mildare än jag trodde att den skulle vara, och det är jag självklart tacksam över, men det känns ju som att det måste bero på att jag inte tränade tillräckligt hårt. Eller?

Jag har inte riktigt den där kämparglöden och disciplinen som de flesta människorna har. När jag spelar spel skiter jag ganska mycket i om jag vinner eller inte, jag är inte en tävlingsmänniska. Människor som tränar är oftast det så därför orkar de kämpa sig igenom jobbiga pass och pushar sin uthållighet till max. Passet igår var jävligt jobbigt för en person med min styrka och kondition men det var också helt galet kul så därför försökte jag pusha mig själv och ta ut svängarna trots att det var svinjobbigt. Svetten rann över hela mig och jag var på riktigt röd i HELA ansiktet (och armarna and so on...) 10 minuter in i passet. Då hade vi bara värmt upp...

Jag känner mig riktigt pepp på att träna och komma i någorlunda form. Jag har nog aldrig varit så här taggad inför träning förut. Det känns jävligt bra! Jag funderar på om jag ska ta vikt och mått en gång i veckan för att se konkreta resultat och få lite motivation. Nån som har tips på vilka olika mått jag ska ta?

Det nya livet

Nu börjar det nya livet. Våra rutiner är näst intill obefintliga, Vilgot äter och sover lite närsom och jag får knappt något gjort. Det måste jag ändra på! Därför ska vi börja kliva upp klockan 8 varje morgon och förhoppningsvis få Vilgot att somna kring 21-22 på kvällarna, istället för 23-00. Funkar det kan jag och Christian förhoppningsvis få lite lugn och ro och egentid på kvällarna och så kanske jag kan få något gjort under dagarna.

I Mars och April ska Christian gå på föräldraledighet och jag ska jobba heltid. Då är Vilgot 6 och 7 månader och eftersom att jag kommer jobba heltid om dagarna kan jag ju inte amma honom så därför kör vi på i rätt snabb takt här hemma med maten.

Eftersom att vi inte har några etablerade amningsrutiner och dessutom just har börjat med puréer är det svårt att säga hur det kommer utvecklas, men jag har en ungefärlig tanke om hur jag vill att det ska va. Sen får vi anpassa och kanske lägga till eller ta bort nån måltid. Min tanke är i alla fall att Vilgot äter gröt till frukost lite efter 8, sover som mest mellan 9-12, äter lunch lite efter 12, äter typ gröt till mellanmål kl 15, sover ca 1 timme ungefär 15-16, äter mellanmål lite efter 16, kvällsmat lite efter 18 och får välling eller gröt typ vid 21.

Igår gick vi båda och la oss kl 23 vilket för min del är rätt tidigt. Imorse satte alarmet igång klockan 8 och jag klev upp med en yrvaken liten plutt.

Vilgot är världens charmknutte när han är nyvaken, till skillnad från mig och Christian. Han bjuder alltid på det bästa humöret och gigantiska flörtleenden. Får han dessutom något gott att äta samtidigt är det kalas här hemma.

Det finns bra dagar och sen finns det dagar som denna.

Jag är helt slut! Efter Vilgots alldeles för korta förmiddagslur som råkade bli efter lunch tog vi bussen till Elin för lite filmtittande och popcorn. På bussen dit sov han en kort stund fast han hade behövt sova mer än så. När vi började kolla på filmen tänkte jag försöka få honom att somna men misslyckades med det. Det fanns ju så himla mycket intressant att titta på liksom. Efter filmen tog jag bussen hem och då somnade herr grinolle men vaknade strax innan vi skulle gå av och vägrade somna om.

När vi kom hem försökte jag amma honom till sömns men det gick inte så då fick han lite puré till kvällsmat men var så trött att han började gnälla och gråta mitt i maten. Då provade jag att amma igen men icke. Jag var tvungen att börja med maten så han fick ligga på golvet och roa sig och det funkade en stund. Han underhöll sig med att vända sig från rygg till mage och började gråta varje gång han lyckades med det så då fick jag vända honom tillbaka. Matlagningen gick ganska långsamt framåt. Till slut började han illtjuta och var nästan otröstlig. Då blev det blöjbyte, med lite skratt och gnäll om vartannat, följt av amning IGEN. Äntligen somnade han så att jag kunde fortsätta med maten.

Nu står gratängen i ugnen och jag ligger halvdöd i soffan. Christian jobbar kväll idag men snart kommer han hem och då kan jag ta bebispaus för kvällen, med undantag för amningen då.

Vad du kan!

Mitt lilla troll kan nu officiellt vända sig från mage till rygg. Han har aldrig snurrat ett helt varv vid samma tillfälle dock, men det kommer nog snart. Han vände sig från rygg till mage strax innan han blev tre månader och alldeles nyss, efter att jag hade lagt honom på mage, vände han sig tillbaka till rygg och sken upp som en sol.

Han är så förbannat fin den där lilla filuren. Varje dag tittar jag på honom och fylls med värme och stolthet. Han är det finaste jag har och är det bästa som har hänt mig. Jag känner mig som en gladare och lyckligare människa sen han kom till jorden. Han får mig att skratta varje dag och trots att jag många gånger, nästan dagligen, svär inombords (och ibland out loud) över hur jobbig han kan vara vissa stunder, så känner jag mig så jävla lyckligt lottad som har en så fin son.

Han har börjat med en massa högljudda läten som han kör med varje kväll. Av nån anledning är det nästan bara på kvällarna. Han skriker, tjuter och tjoar så att taket lyfter och jag kan inte för mitt liv lista ut varför. Jag kan knappt lista ut om det är glada eller arga läten. Hans mimik och kroppsspråk avslöjar både det ena och det andra så det underlättar inte alls. Jag har provat att underhålla honom, bära honom, leka med honom, sjunga för honom, guppa honom i knät och allt annat man kan tänka sig men inget funkar. Eftersom att han inte gråter eller gnäller så får han hålla på. Han kanske bara provar sin röst, vad vet jag.

Leksakerna

Igår slutade Christian tidigt för en gångs skull så vi tog en promenad in till stan och handlade leksaker till Vilgot för ett presentkort han fick på sin dopdag.

Vi kom därifrån med tre roliga leksaker som är från 6 månaders ålder. Vi köpte en clown med pipnäsa och lite prasselfötter och bitringar på. Den kostade egentligen 100 kr men fanns på rea för halva priset så då var vi ju tvungna att ta den! Sen blev det en boll som rullar omkring lite när den är på, som blinkar och har massa små roliga knappar som ger ifrån sig olika ljud och låtar. Jag tror att jag är mer exalterad över den än vad han är, men han är nog lite för ung för den än. När han kan sitta själv och kan förflytta sig på något sätt lär den bli en hit! Sen köpte vi nån snurrmojäng med sugpropp. Jag vet inte vad en sån kallas men man använder sugproppen för att fästa den i bordet eller på golvet och så kan man snurra den så att det låter. På finns olika bitringar, en spegel och nån liten boll som snurrar runt. Den älskar han! Däremot blir han väldigt frustrerad om vi fäster den i bordet framför honom, han vill hellre hålla i den själv.

Vi köpte leksakerna på BR leksaker och blev också medlemmar där samtidigt. Det är gratis att vara medlem och för varje 25 kr man spenderar där får man ett klistermärke som man sätter i en bok. När boken är fylld med 50 klistermärken lämnar man in den och får 50 kr att handla för. Vi handlade för 430 kr och fick 17 klistermärken så det går nog rätt fort att fylla en bok. Dessutom får barnen en födelsedagspresent när de fyller år. Så jag tipsar er med barn att gå med i BR-klubben!

Kevinhelg

En Kevinhelg har passerat. Förra gången blev ju inte av för att det var jul den helgen så det var länge sen vi hade honom.

Helgen flög förbi. Ganska kort efter att Christian och Kevin hade kommit hem började Christian med lunchen. Kevin fick bestämma så det blev pannkakor. Efter maten skjutsade Christian hem sin mamma och då passade jag och Kevin på att baka kakor. Jag har en rolig bakbok som bland annat har en kategori som heter kakor för barn eller nåt i den stilen. Vi bläddrade fram söta nallekakor på pinne som vi gjorde. Tyvärr hade vi inga glasspinnar hemma så det fick bli utan pinnar. Vi hade inte heller några bra verktyg för att göra söta nallebjörnar och dessutom var degen alldeles för kladdig för att det skulle kunna bli bra ändå. Det blev halvmisslyckade möss istället. De blev som tur var goda hur som helst.

Efter kakbaket åkte vi till barnens farmor och farfar. Vi var bjudna på middag för att fira lite minijul. Christians syster var i Thailand med sin pojkvän och hans familj över julen så vi fick se en massa fina bilder från deras resa också. Kevin fick en radiostyrd helikopter och en skaparlåda med färger, mallar och trolldeg i flera färger av oss. Av Christians föräldrar fick han en stor brandbil som var väldigt populär.

Nästa dag gick vi till stan för att äta lite lunch. Vi hade tänkt äta på NH men de hade stängt hela veckan för nåt evenemang så det blev Gula Huset istället. Resten av dagen spenderade vi hemma och gjorde inget speciellt. Kevin lekte med sina julklappar och spelade en massa Bolibompaspel.

Precis innan vi skulle åka gick vi ut för att tända och skicka iväg en thailykta men vi misslyckades totalt och råkade elda upp skiten. Fail! Vi har en till som vi ska försöka med nästa gång Kevin är här.

Har bloggen dött?

Idag fick jag ett sms av min syster Malin som frågade om bloggen har dött och det kanske ni andra också har undrat. Svaret är nej, bloggen är i allra högsta grad levande. Så levande som bloggar kan vara i alla fall.

Först var det ju julhelg och då hade jag inte riktigt tid eller lust att blogga allt för mycket. Jag hade ju trots allt åkt iväg för att umgås med familjen och fira jul. Efter det har våra rutiner blivit helt skruvade och det är faktiskt jobbigare än man tror, när man har bebis. Vi går och lägger oss typ vid midnatt och sover i typ 12 timmar. Lyxigt kan man tro, men det är rätt jobbigt för då har vi plötsligt missat frukosten och hela förmiddagen. Bristen på rutiner och allt det medför har gjort mig oinspirerad och allmänt lat om jag ska va ärlig..

Utöver rubbade rutiner är både jag och Vilgot krassliga och då finns det mindre tid och ork till att skriva, men jag ska försöka skriva mer än två gånger i veckan i alla fall.

Julafton

Det började med att jag skulle ta ett foto i timmen, men det glömde jag snabbt bort så nu får ni en massa foton helt enkelt.

Frukost hos mamma kl 10

Vilgots första jul

 

Julklappsöppning på morgonen hos mamma eftersom
att det var pappas jul det här året

En av mina julklappar

En till av mina julklappar. Filten bredvid är en av Vilgots.

Sofie fick en melodica av mig, mamma och Malin.

Saras framtida dotter ska heta Tilia och när Sofie hittade den här flaskan på systemet var hon bara tvungen att köpa den till Sara.

Såhär ser det ut när julklappsöppning nummer 1
för dagen är slutförd

Och såhär ser det ut under granen efter det.

För er som är förvirrade kan jag förklara att vi firar jul hos båda våra föräldrar under samma dag. 2011 var det pappas julår så större delen av dagen spenderades hos honom och därför öppnade vi våra julklappar hos mamma på morgonen. Det är rätt mysigt att öppna julklappar hela två gånger under en dag!

Vi åkte hem till pappa lagom till Kalle och spenderade resten av dagen där.

Sara visade noll respekt mot tomten
och var superbakis halva dagen

Vi kollade på Kalle

Julbord!

Pappas jansson var to die for, som ni kan se!

julklappsöppning nummer 2

knubbis var uppenbart exalterad över detta!

Pappa fick fina muggar

Sofie fick Baconnaise av mig. Awesome!

Knubbis fick en
musikspegel av morfar

och man kan tugga på den.

Den kan man se sig själv i

Malin fick det här spelet av mig och Sofie så det provade vi, dock utan Malin
som åkte hem till mamma och sov tidigt eftersom att hon skulle upp tidigt och jobba.

God jul i efterskott!