Vad du kan!

Mitt lilla troll kan nu officiellt vända sig från mage till rygg. Han har aldrig snurrat ett helt varv vid samma tillfälle dock, men det kommer nog snart. Han vände sig från rygg till mage strax innan han blev tre månader och alldeles nyss, efter att jag hade lagt honom på mage, vände han sig tillbaka till rygg och sken upp som en sol.

Han är så förbannat fin den där lilla filuren. Varje dag tittar jag på honom och fylls med värme och stolthet. Han är det finaste jag har och är det bästa som har hänt mig. Jag känner mig som en gladare och lyckligare människa sen han kom till jorden. Han får mig att skratta varje dag och trots att jag många gånger, nästan dagligen, svär inombords (och ibland out loud) över hur jobbig han kan vara vissa stunder, så känner jag mig så jävla lyckligt lottad som har en så fin son.

Han har börjat med en massa högljudda läten som han kör med varje kväll. Av nån anledning är det nästan bara på kvällarna. Han skriker, tjuter och tjoar så att taket lyfter och jag kan inte för mitt liv lista ut varför. Jag kan knappt lista ut om det är glada eller arga läten. Hans mimik och kroppsspråk avslöjar både det ena och det andra så det underlättar inte alls. Jag har provat att underhålla honom, bära honom, leka med honom, sjunga för honom, guppa honom i knät och allt annat man kan tänka sig men inget funkar. Eftersom att han inte gråter eller gnäller så får han hålla på. Han kanske bara provar sin röst, vad vet jag.