BVC

Idag var vi på bvc och tog längd och vikt och pratade om Vilgots sömnvanor. Han väger nu 9620 gram och är 76 lång. Enda sen han föddes har han legat över medelvikten för bebisar i hans ålder, tills nu. Nu ligger han mitt på medelkurvan viktmässigt. Längdmässigt ligger han fortfarande över medel.

Vilgots sovvanor har ju på senaste tiden blivit lite sämre än de har varit. Han kan i princip bara sova i famnen på någon och vaknar så fort vi lägger ner honom i spjälsängen. Både min och Christians famn funkar bra, även om min verkar vara att föredra. Hos mig kan han ju amma och så fort han är hos mig känner han väl lukten av bröstmjölken.

Barnmorskan gav oss rådet att Christian skulle sköta nattningen ett tag framöver. Jag sköter det på dagarna eftersom att det är jag som är hemma med Vilgot på dagtid. Hennes råd var att lägga Vilgot i spjälsängen och ge honom en flaska med välling och att sen bara finnas där bredvid, men inte göra mycket väsen av sig. Om han börjar gråta ska vi inte lyfta upp honom, utan bara visa att vi finns där genom att sjunga en sång, gärna samma sång varje gång, röra vid honom, klappa honom på rumpan eller något i den stilen som gör honom trygg.

Idag provade vi att göra som barnmorskan föreslog. Christian la Vilgot i spjälsängen och försökte ge honom flaskan, men han bara grät och var arg. Efter typ 15-20 minuter kom Christian ut och jag såg på honom att det var väldigt jobbigt känslomässigt. Vilgot grät fortfarande helt hysteriskt och hans röst lät väldigt hes. Jag gick in och lyfte upp Vilgot för att lugna ner honom. Jag försökte ge flaskan när han var i min famn men han ville inte ha den. Han var för upprörd. När han hade lugnat ner sig, efter typ 5 minuter, la jag ner honom i spjälsängen igen. Då började han gråta lika hysteriskt som innan och satte sig upp. Jag sjöng när trollmor lagt sina elva små troll på repeat och la honom ner efter varje gång hade satte sig upp. Efter ett tag låg han kvar, istället för att sätta sig upp, och grät fortfarande jättemycket och sen satte han sig upp flera gånger igen. Till slut provade jag att stryka handen över hans mage och då såg jag att hans ögonlock blev tunga och så slutade han gråta. Han vaknade till två-tre gånger kort efter men somnade om lika snabbt när jag höll handen på hans mage. Totalt tog det typ 40 minuter.

Jag kände mig som världens sämsta förälder som lät honom gråta hysteriskt så länge. Usch, vad elak jag känner mig. Nu när han ligger alldeles utslagen och sover vill jag inget annat än att plocka upp honom och ha honom nära i min famn, säga förlåt och pussa på honom. Han kanske inte är den enda som behöver det här.

Det var fruktansvärt jobbigt för oss alla tre, men nu sover han i sin säng och har gjort det i över 1 timme. Imorgon fortsätter kampen. Jag försöker tänka att han bara är ovan och att det här i slutändan gör honom till en starkare och mer självständig individ. Att ligga själv i sängen är ju inget farligt, vi finns ju där. 

Ensam

För typ 2 månader sen funderade min pappa på att flytta ner hit till Linköping från Stockholm och efter många om och men kunde till och med min lillasyster tänka sig att flytta med ner. Jag drömde om att ha nästan hela familjen samlad, förutom mamma, i en och samma stad och hoppades innerligt på att pappa skulle ta beslutet att flytta ner. Tyvärr blev det inte så och pappa och lilsis stannade kvar i huvudstaden.

För några dagar sen fick min äldsta syster, Sofie, veta att hon fått ett jobb hon har sökt i Spanien. Kul som fan för henne såklart, mindre kul för mig. I Augusti flyttar hon till Marella och lämnar oss här.

Sofie och vår andra syster, Malin, bor ihop och ska nu flytta isär i och med Sofies flytt till Spanien. Nu har Malin sökt jobb i Stockholm för att hon känner att inte så mycket håller henne kvar. Om hon får jobb där uppe och flyttar upp är jag den enda i min familj kvar nere i Linköping.

Vad fan är det som händer! Alldeles nyss fantiserade jag om att ha nästan hela familjen här nere och om några månader kan det bli tvärtom.

nio månader

Idag blir visst Vilgot nio månader. Jag hade inte riktigt koll på att det redan är den 30e idag, och alltså Vilgots 9-månadersdag. Kom på det av en slump. Vilken skillnad det är på nu och för en månad sen. Jag har inte en bebis längre, nu är han ju ett barn!

Han tar sig fram med flygande fart och blandar att krypa med att skjuta sig fram på mage med hjälp av fötterna. Fort går det i alla fall. Han ställer sig upp mot tv-bänken, soffan och soffbordet typ hela tiden. Han har försökt ställa sig med hjälp av köksstolarna och pianopallen men inte lyckats än. Han har också börjat försöka ställa sig upp från krypställning till stående direkt, alltså utan att hålla sig i något. Det har hittills resulterat i näsblod, skrik och näsblod.

Maten går som vanligt bra. Hittills har han ätit allt jag har gett honom. Vi blandar fortfarande de olika ätstilarna. Vissa dagar får han omixad mat som han pillar i sig bäst han kan och andra dagar blir det puréer som han får ge sig själv med sked. Sen ammar jag kanske 1-3 gånger om dagen och så på natten också. Egentligen tror jag inte att amningen fyller så mycket av en mättande funktion längre. Nu är det nog mest för att söva honom. Det känns som att jag hans alldeles livs levande napp typ.

Sömnen går det lite sådär med. Det trodde jag inte för några månader sen. Jag har varit så glad över att få ha en bebis som sover så mycket jämfört med andra bebisar, men nu är det slut på det. Han har kommit in i nån fas, eller åtminstone hoppas jag att det är en fas, där han inte kan sova om han inte får ligga i min eller Christians famn. Det är väldigt frustrerande när jag försöker få saker gjorda under dagarna.

Han är en riktig solstråle större delen av dagarna, framför allt när han vaknar på morgnarna och när han är övertrött. När han träffar folk han inte känner stirrar han på dem med stora ögon till en början. Efter en stund är han lite mer lättcharmad. När han träffar andra bebisar håller han sig mest för sig själv om inte de tar kontakt med honom, men även då är han rätt passiv. Jag har märkt att han ofta börjar gråta när bebisar tjoar och skriker för högt. Vet inte riktigt varför han gör det.

svårsövd

Den senaste veckan eller så har det varit jättesvårt att få Vilgot att fortsätta när jag försöker lägga ner honom i sängen. När han behöver sova brukar jag amma honom till sömns och då brukar jag ha honom i famnen. När han har somnat brukar jag lägga ner honom i spjälsängen, vanligtvis utan problem.

Men nu funkar det inte längre. Jag känner att han inte sover lika djupt som förr och så fort jag är på väg ner med honom i spjälsängen rycker han till och vaknar och gråter. Det enda som funkar då är att lyfta upp honom och då somnar han om direkt med huvudet på min axel. Försöker jag lägga ner honom igen efter en stund händer samma sak, fast då är det svårare att få honom att somna om i famnen igen. För varje gång blir han mer svårsövd. Jag antar att det beror på att han får lite sömn i min famn mellan gångerna så att han till slut har fått den sömn han behöver.

Det börjar bli väldigt frustrerande att inte kunna lägga ner honom i spjälsängen längre. Dels blir det väldigt varmt att ha honom i famnen den tiden han behöver sova och framförallt är det jobbigt att inte kunna göra något annat medan han sover. Det är ju vanligtvis när han sover som jag brukar kunna få saker gjorda under dagen.

Han har varit lite mer mammig än vanligt på senaste tiden så jag vet inte om det är nån slags separationsångest han har som gör att han inte vill sova själv på dagarna. På kvällarna, när Christian är hemma, funkar hans famn lika bra som min så då får jag lite avlastning. Det går dock generellt sett enklare att söva honom på nätterna än på dagarna. Oftast funkar det att lägga ner honom i spjälsängen utan att han vaknar, men då brukar han alltid vakna typ en timme senare och gråta.

Nån som känner igen det här beteendet hos sina små som kan komma med tips och tankar?

flitig

Imorse gick vi upp 9.30 efter att jag hade legat och dragit mig medan Vilgot klättrade omkring i sängen en stund.

Under dagen har jag hunnit med en hel del faktiskt. Jag önskar att jag kunde vara såhär flitig varje dag. Jag har flyttpackat ihop hela barnrummet, tömt och fyllt diskmaskinen, lagat mat, vikt tvätt, käkat mellis, tagit ett varv med dammsugaren i halva lägenheten och chillat lite vid datorn när jag ammat Vilgot.

För en stund sen kom Christian hem och hämtade Vilgot och gick hem till en kompis. Skönt att få lite egentid en stund faktiskt. Nu sitter jag i soffan och bara tar det lugnt, skriver lite blogg och tittar på tv.

Kevinhelg

I helgen har vi haft Christians son Kevin här. Som vanligt har det varit en fartfylld helg.

Vi tog en tidig lunch och åkte sen in till stan och gick på bakluckeloppisen som var vid åhlens. Det var mycket mindre än jag trodde så vi hittade inte så mycket. Vilgot fick en pekbok i tyg och koppar som går att stapla och lägga i varandra. Sen gick vi till clas ohlson och köpte solskydd till bilen, babyhörselskydd till vilgot (vi ska ju på winnerbäck om några månader) och vattenballonger till Kevin. Sen åt vi glass och köpte jordgubbar.

Efter rundan på stan stack vi hem till Christians föräldrar och lekte med vattenballonger och grillade. Jag och Christians mamma bakade en jordgubbs- och rabarberpaj som blev skitgod. Vi fick med oss rabarber hem också. Christian vill att jag ska göra rabarberkräm, men vi får se vad det blir.

Dagen efter käkade vi brunch på Pitchers med mina systrar. För barn kostar det bara 49 kr vilket är ett helt okej pris faktiskt. När vi var klara där åkte vi till en badplats i Ljungsbro, som jag helt har missat, och hade picknick. Christian tog sig faktiskt ett dopp, vi andra doppade bara fötterna. Efter en stund var vi tvungna att åka för att hinna lämna Kevin i tid.

Nästa helg med Kevin blir i Stockholm för då ska vi fira min bonusbror som fyller 18.

Big brother Marcelo

För några veckor sen började jag titta på Big brother och lärde mig snabbt att Marcelo är en liten snorvalp och ett stort svin. Avsnitt efter avsnitt beter han sig bara värre och värre mot Annica som tyvärr inte verkar ha någon självkänsla eller självrespekt eftersom att hon står ut med skiten.

Alldeles nyss såg jag hur han ännu en gång lyckades få henne att börja gråta. Hon satt gränsle över honom och de kramades. I högtalarna spelades en halvdeppig men fin låt och båda satt rätt tysta. Hon frågade honom vad han tänkte på och sa att hon såg på honom att han var ledsen över något. Han svarade att "när jag hörde den där låten insåg jag att jag är kär i någon annan". Annica försökte resa sig upp och gå därifrån men han höll henne kvar och sa att hon skulle sitta kvar och låta honom berätta klart. Han sa sen att "jag vet inte hur det blir med oss utanför huset". När Annica då började gråta med händerna för ansiktet slängde han snabbt ur sig lite glatt "älskling, älskling, älskling. Jag skoja bara.... Älskling, varför gråter du?"

Gaaah! Vilken jävla idiot. Såhär har han hållit på i princip varje dag sen jag har tittat. Han har redan varit otrogen mot henne i huset så det är ju uppenbart att han kommer vara det utanför också. Om de ens håller. Det skulle inte förvåna mig om han dumpade henne så fort de är ute. Usch! Jag blir så förbannad på att han får bete sig så mot henne. Hade jag varit i huset och sett det där hade jag lagt mig i och skällt ut honom många gånger om. Jävla svin!

årets hittills varmaste dag

Idag har vi varit på utflykt över halva Linköping med Sarah och hennes son Philip. Vid lunch kom de hit och så gick vi tillsammans till Valla för en liten picknick i solen med lite andra mammavänner och deras små. Vi var dock inte de enda som hade kommit på idén med picknick under årets hittills varmaste dag. Det var smockfullt med barn och föräldrar som sökte skydd mot solen på de få skuggiga platserna där så vi fick snällt sätta oss i solen.

När vi satte oss i den gassande solen insåg jag att Vilgot måste ha kastat kepsen ur vagnen någonstans på vägen dit. Den kepsen vi köpte för mindre än en vecka sen. Suck! Som tur var hade jag hans solhatt med mig i skötväskan. Efter typ 30 minuter höll vi på att avlida av värmeslag så vi klämde i oss varsin macka och gick till plaskis istället. På vägen dit spanade jag efter kepsen men hittade den inte tyvärr. Det måste ju betyda att någon jävel har tagit den.

På plaskis var det lite skönare, framför allt när jag fick bada fötterna i det sköna vattnet. Vilgot sov när vi kom dit och vaknade inte förrän efter en ganska lång stund. När han hade vaknat tog jag av honom byxorna och gick fram till vattnet med honom i famnen. Jag sträckte fram hans fötter så att de fick lite vatten på sig och han gav ifrån sig ett litet skratt som snabbt blev ett litet gnäll. Så höll vi på några gånger. Jag tror att han gillade det men blev lite rädd samtidigt. Efter någon timme blev det för varmt även på plaskis så då gick vi in till stan  för att köpa en ny keps åt Vilgot. Igen.

På stan fanns inte kepsen i hans storlek så jag bad tjejen i kassan att ringa polarn och pyret på ikano och fråga om de har storleken. Det hade de som tur var så de la undan den till imorn. Vi gick vidare och käkade kvällsmat på sibylla och strosade sen lite i affärer. På h&m köpte jag faktiskt 5 t-shirtar till Vilgot för sammanlagt 270 kr. Det tycker jag är ett riktigt bra pris för så mycket kläder. Han har typ bara 3 t-shirtar. Nu när det är så varmt ute måste han ha shorts typ varje dag och det ser så konstigt ut med body till.

På vägen hem gick jag förbi Priso och hämtade ut ett paket med ett parasoll till vagnen och två nappflaskor åt Vilgot. Vi har egentligen bara haft en bra nappflaska åt honom med flera flaskor men bara en napp. De flaskorna rymmer bara 125 ml vätska och när han äter välling äter han typ 200 ml så vi köpte två stora som rymmer 260 ml nu. Skönt att slippa göra i ordning två flaskor varje gång.

Ansöka förskola

Alldeles nyss klickade jag på en liten knapp som det stod bekräfta på. En ansökan om plats på förskola åt Vilgot har precis skickats iväg.

Vi har varit på två förskolor, som ligger några minuter bort från vårt hem, och hälsat på och tyckte att båda var helt okej. Det är så svårt att avgöra om man tycker att förskolan och personalen verkar vara bra på ett ynka besök. Det enda man kan vara riktigt säker på att man tycker om eller inte, på ett sådant besök, är ju lokalerna.

Vårt förstahandsval blev en förskola som ligger typ 1 minut bort. Smidigt och bra! Jag har hört mycket bra om den förskolan av folk som haft sina barn där och så. Den har tre avdelningar och har, förutom ett stort samlingsrum för alla avdelningar, många bra smårum på varje avdelning. De berättade på besöket att de varje år har en musikal och en bazar bland annat.

Andrahandsvalet är en mycket mindre förskola och har bara en avdelning. Den ligger typ 5 minuter bort, om ens det. De verkar vara ute mycket och har en rätt stor utegård för att ha så få barn vilket alltid är bra.

Det finns en till förskola som ligger ett stenkast från vårt hem, men jag har inte hört mycket bra om den. Förskolan ligger precis vid den supertrafikerade vägen utanför oss och har knappt något gräs på utegården. Utöver den finns det inga fler förskolor som ligger nära vårt hem så tredjehandsvalet fick bli en förskola som ligger en liten promenad bort. Det går att ta bussen dit också, men bussen åker runt en liten omväg så det går nog snabbare att promenera. Den förskolan har vi inte hälsat på, men den är lite större och har kokerska och ser väldigt bra ut när man går förbi. Utegården är stor och bra och förskolan ligger nära flera skogar.

Vi har ansökt om startdatum 19 november, men jag misstänker att det blir senare. Jag hoppas att det finns någon plats ledig. Jag är typ inställd på att han inte kommer få plats på någon av förskolorna. I november finns det väl sällan en ledig plats på en populär förskola. Hoppas, hoppas, hoppas! Skulle han inte få plats förrän några månader senare har Christian föräldradagar kvar att ta ut som tur är.

Bästa Söndagen

Jag, Vilgot och pappa åkte bil ner till Linköping i Lördags. Bilresan gick rätt bra ändå. Vi var tvungna att stanna några gånger för att byta bajsblöjor och så. Vilgot är tyvärr fortfarande stenhård i magen, stackarn. Han sitter inte jättebra i bilbarnstolen i pappas bil heller. När han somnade i bilen hängde huvudet rakt fram så jag fick sitta och hålla bak hans huvud under tiden. Det blir förhoppningsvis lite bättre sen när han har fått växa i den lite.

I söndags kom vi upp rätt tidigt och gick till Pichers med systrarna och pappa för att käka brunch. Där träffades vi upp med några polare till Sofie och satt och käkade brunch och spelade kort i solen. Jag tog med mig Vilgot, Malin och pappa på en liten shoppingrunda på stan efter maten i jakt på en keps åt Vilgot. Han har en solhatt som han inte är helt förtjust i, som är lite för stor fortfarande. Vi gick till många affärer och till slut köpte jag en jättefin och färgglad keps på polarn och pyret. Inte nog med att den var finast av alla kepsar jag tittade på, den fyller funktionen bäst också. Den skyddar båda öronen och hela ansiktet mot skugga. Det är dåligt med fina bebiskepsar faktiskt så jag hade tur som hittade en fin i alla fall. Efter rundan gick vi tillbaka till Pitchers och fortsatte spela kort i flera timmar. Bästa Söndagen!

När jag kollade efter keps på Lindex hittade jag fyra olika tröjor vikta i högar på ett bord. På Lindex brukar de ha flera plagg med olika motiv och färger fast i ett tema så att de liksom hör ihop lite. En var blå med en val (det var den första jag såg och också den vi köpte sen), en var lila med en elefant, en var grön med en apa och en var blå med en tiger. Jag trodde att alla var t-shirtar för att den blå med valen var det, men när jag plockade upp den lila visade det sig att den var gjord för flickor. Suck! Vilken besvikelse! Jag som blev så jävla glad att äntligen hitta en jättefin lila tröja åt Vilgot. Den ser mer ut som en tunika än en t-shirt. Tygstycket i ryggen var längre än det där fram och på ärmarna har de sytt så att det ska bli en liten puffärm. Så jävla irriterande! Varför kan inga affärer göra lila plagg åt pojkar nån jävla gång?!

Den där tunikan är så uppenbart sydd för tjejer. Jag funderade nån sekund på om jag skulle köpa den ändå, och tänkte att alla färger är till för alla barn oavsett kön, men inte alla modeller. Hur fin den än är skulle det se ut som att Vilgot har en klänning på sig. Där går tyvärr min gräns. Kanske kan någon sy om den till en vanlig t-shirt om jag mutar med mat eller något?

Kryssning

Stackars Vilgot har lite problem med bajsandet just nu. Igår bajsade han 4 gånger och idag är han inne på bajs nummer 3 och då har vi bara hunnit passera lunch. Han tar i för kung och fosterland tills han blir alldeles röd i ansiktet och tvingas ta ny luft och försöka igen. Det verkar tröttsamt för han gör det bara två-tre gånger och sen ger han upp. När det är sen är dags för bjöljbyte skulle man kunna tro att det är fullt, men där i finns bara någon liten harplutt eller två. Stackarn!

Ikväll bär det av till Åbo med finlandsfärjan. Vi ska visserligen inte gå av i Åbo men det är ju ändå dit vi åker innan båten vänder hemåt igen. Folk säger att det är en white trash grej att åka finlandskryssning, men jag måste erkänna att jag ändå gillar det lite. Förr åkte jag mycket och då var det ju för att supa med mina vänner och köpa billig alkohol. Nu för tiden blir det inte lika ofta jag åker. Idag har vi dessutom Vilgot med oss så det blir inget supande den här gången inte. Nu är det mer en mysig minisemester med tre generationer Ryttmarkers.

Vi ska chilla, äta buffé och annan god mat, dricka några smirnoff ice, käka chilinötter och köpa billiga cigg. Kalla det white trash all you want, men medan jag har det gött är du på jobbet. booya!

Dagen sprang förbi

Idag åkte jag och Vilgot till Odenplan och lunchade med mamma. Det blev buffé gånger två. De hade både svensk buffé nån asiatisk buffé. Vilgot fick smaka potatisgratäng, potatis, gurka och till efterrätt fick han frukt. Efter maten gick vi upp till mammas jobb så hon fick visa upp sitt fina barnbarn och sen åkte jag tillbaka hem.

Resten av dagen har sprungit förbi. Jag har spelat lite piano, kört frågesport och kortspel med min syster och hennes kompisar, lagat kvällsmat med min bonussyster Alexandra, badat Vilgot med mamma och nu chillar jag i soffan. Vilgot fick samma mat som vi idag, fast utan salt, och oj oj vad han satt och charmade oss alla. Mellan varje tugga gav han ifrån sig skratt och glada skrik och var så himla söt.

Jag upptäckte idag att det bara finns två avsnitt av Desperate Housewives kvar. Någonsin! Jag vill inte!!! Jag började titta på den serien för typ 4 år sen och såg typ alla, då, 5 säsonger på några månader. Sen träffade jag Christian som ville börja följa serien så då började vi om från början och har följt den tillsammans. Det känns så sorgligt att den ska ta slut. Det är typ världens bästa serie! Det värsta är att jag var helt säker på att det skulle göras en till säsong. Prutt!

På tal om Christian. Jag börjar sakna honom rätt mycket nu, framför allt på kvällarna när jag ska sova. Det är rätt så ensamt att ligga och skeda för sig själv i en dubbelsäng. Jag har ju i alla fall Vilgot när han vaknar för att amma på nätterna. Christian är så snäll som låter mig åka iväg med Vilgot i över en vecka. Det är starkt av honom att inte sakna ihjäl sig. Jag hade aldrig klarat av att va ifrån Vilgot så länge. Inte nu när han är så liten i alla fall. Tack älskling! <3

Grillning

Nu när jag är i Stockholm vill jag ju, förutom att umgås med familjen, passa på att träffa mina vänner. Oftast brukar det bli så att jag stämmer träff med de olika kompisgängen, men så kan de alltid bara ses på eftermiddagarna och kvällarna eftersom att de jobbar så då slutar det med att jag smsar fram och tillbaka och försöker pussla ihop värsta schemat bara för att hinna träffa alla innan det är dags att åka hem igen. Det brukar sluta med att jag åker in till stan och fikar med några vänner och sen beger mig till någon annan del av stan och fikar med några andra vänner. När jag kommer hem sen är jag helt slut och har knappt kunnat njuta av att umgås med mina vänner.

Så. Den här gången gjorde jag en ny grej. Jag fixade en grillning i Liljeholmen och bjöd in allihopa. Alla kunde visserligen inte komma, men jag hann träffa väldigt många av dem och kände mig inte ett dugg trött eller stressad efteråt. Vi var ett helt gäng som satt i Liljeholmen och picknickade, grillade och snackade om allt möjligt. Vilgot fick ett par hemmastickade raggsockor av Maja, som hennes mamma hade stickat. De var jättefina och passar perfekt i storlek just nu. Det är skitbra att ha när det blir lite kyligare på kvällarna.

Vilgot var inte sitt bästa jag tyvärr. Han var nog lite trött och sen blev det kanske lite mycket med alla nya människor. Han brukar alltid vara lite skeptisk mot nya ansikten en stund, men sen vänder det rätt snabbt och så är han på jättebra humör och charmar alla med sitt bus och skratt. Idag var han bara skeptisk och sen blev han gnällig istället. Men man kan inte va på topp jämt.

Nu på kvällen har han varit jättebusig och jättetrött och alldeles underbar. Det är så underbart och härligt när han skrattar. Hans små ögon blir små sträck och man får syn på hans söta små gaddar. Det är bland det bästa jag vet att höra honom skratta.

Stockholm

Kära dagbok.

Vilken dag! Jag har haft fullt upp halva dagen och det känns verkligen för nu är jag dödstrött.

När Christian åkte till jobbet kl 6.30 gick jag upp, efter 5 timmars sömn, och samlade ihop den sista tvätten innan jag tog upp Vilgot och satte honom i vagnen och åkte ner till tvättstugan kl 7. Det är himla omständligt att dra med sig bebis och barnvagn för att tvätta, men vad gör man. Jag vågar inte lämna honom i lägenheten själv ifall att han vaknar. Han var så trött att han sov vidare i vagnen medan jag satte igång tvätten.

Det blev några rundor till tvättstugan fram till kl 12 när tvättiden slutade. Mellan rundorna fick Vilgot frukost, jag fick lite dötid framför datorn, Vilgot tog sig en tupplur och jag passade på att duscha och sen påbörjade jag packningen. Plötsligt var klockan 12 och all tvätt var ren och torr.

När jag var klar med att vika tvätten och hade hängt det sista var det dags för lunch. Det blev rester från gårdagen, och som vi alla vet är rester aldrig speciellt gott, men det var skönt att slippa laga mat i alla fall. Igår åt vi en bakisbuffé, trots att vi inte var bakis. En bakisbuffé innehåller majskolvar med mycket smör och salt, stekt potatis, knaperstekt bacon och blodpudding. Tyvärr var det bara blodpudding kvar från maten så det var liksom inte lika gott idag.

Efter maten kom jag på att vi inte har någon bilbarnstol i Stockholm längre så jag satt en stund och försökte leta reda på någon billig på blocket. Förut hade vi Kevins gamla i Stockholm, men Vilgot har vuxit ur sin första så då var vi tvungna att ta Kevins gamla till vår bil.

Plötsligt var klockan 2 och jag tog min bebis och mitt pick och pack och begav mig mot Priso för att inhandla lite färdkost som jag inte åt av sen i alla fall. Det var så jävla varmt och kvavt på tåget och Vilgot fick för sig att han skulle slå något jävla världsrekord i hur länge man kan röra på sig utan att stanna. Han skulle pilla på påsen som hängde på väggen, kasta leksaken på golvet, klättra upp för mamma och titta på folket, leka ostbåge och hänga uppochner med huvudet, vända på sig runt och runt sittandes osv. Han blir ju så himla varm när han är igång också så jag var helt genomsvettig när vi kom fram. Min energi tog slut när vi hade åkt ett tag så det blev rätt jobbigt där ett tag.

Mamma mötte upp oss på stationen och så tog vi pendeln till Stuvsta där vi handlade blöjor och välling och sånt. Halvvägs hem kom regnet. Pang på! Det öste ner och jag förbannade mig själv över att inte ha tagit på mig gummistövlarna som jag funderade på att göra när jag gick hemifrån. Istället låg de i vagnen och samlade damm medan mina stackars fötter, för att inte tala om resten av min kropp, tog sig en dusch.

Resten av dagen har varit slapp i alla fall. Jag har fått sitta vid datorn medan resten av familjen har gullat med Vilgot och sen har vi mest suttit och snackat hela kvällen. Vi skulle ha åkt till pappa men fick inte tag på nån bilbarnstol på så kort varsel (alla med framförhållning, räck upp en hand) så vi stannade hos mamma idag.

När jag hade bäddat upp resesängen som Vilgot brukar sova i, när vi är här uppe på besök, satte jag honom i den. Han hade the time of his life. Den madrassen är mycket studsigare och mjukare än hans hemma så han låg länge och kastade sig omkring i sängen och asgarvade samtidigt. På sidorna av sängen är det som ett nät så jag krafsade med fingrarna mot hans händer igenom nätet och det var tydligen också skitkul. Det är så härligt att höra honom skratta och se att han kan ha så kul och må så bra. Det värmer gott i mitt mammahjärta.

Viggo

Jag har stor ångest över en grej som gnager i mitt bakhuvud. Jag försöker att undvika att tänka på det för mycket för jag blir bara gråtfärdig och får ångest.

Min äldsta syster, Sofie, skaffade en underbar liten hund för 6-7 år sedan, han heter Viggo. Jag har känt mig som hans andra matte och har, bland andra, varit den som gått ut med honom och umgåtts med honom dagtid under några år, när min syster har jobbat. Han var lika mycket min lilla bebis som Sofies. Jag flyttade senare ihop med Christian och började plugga i Norrköping och hade därför inte lika stor möjlighet att hjälpa till med Viggo.

Han är en alldeles underbar liten hund. När man är ledsen sätter han sig i ens knä och lägger hakan på ens axel. När man kramas med sin pojkvän vill han alltid lägga sig mellan och få uppmärksamhet. När man kommer innanför dörren springer han fram alldeles överlycklig och gnäller och gnyr efter kramar och pussar. Och när han är på myshumör kan han komma fram och lägga hakan på ens ben. Han har så fina ögon och en alldeles förskräcklig päls, men han är ändå den finaste hunden jag vet.

Ett stort problem vi i princip alltid har haft med Viggo har varit att han kissar inne. Det har inte spelat någon roll om vi har varit ute på en vanlig promenad eller om vi har gått i flera timmar. Han kissade ändå inne. Utöver det är han en väldigt lättstressad hund och har alltid varit. Jag antar att det beror på vilka raser han har i sig bland annat. Han är en salig blandning av många raser.

För 8 månader sen, när mina systrar flyttade från Ryd in till stan, kände Sofie att det var dags att ge bort Viggo till vår lillasyster och pappa i Stockholm, så att han inte skulle behöva sitta ensam så många timmar om dagarna. Dessvärre verkar detta inte ha hjälpt alls. Han kissar fortfarande inne och är fortfarande lättstressad osv.

Min lillsyster var hos veterinären med Viggo, för inte så länge sen, för att kolla om det skulle hjälpa om han kastrerades och fick veta att det med största sannolikhet inte skulle hjälpa. Han är så pass gammal att den vanan inte går att få bort. Att han utöver det inte mår så bra som han förtjänar har lett till att ett beslut, om att han ska avlivas, har tagits.

Jag vill verkligen inte det. Ingen av oss vill det. Jag intalar mig att det är själviskt att låta honom leva när vi ser att han inte alls mår bra. Men har jag gjort allt jag kan? Jag känner sån skuld när jag tänker på att vi ska ta hans liv. Vi låter människor leva hela sina liv för större och mer extrema saker än det han ska avlivas för. Jag kan inte bestämma mig för om det är för hans bästa eller om vi tar den enkla vägen ut. Bör jag ha dåligt samvete eller har jag gjort allt jag kunde? Jag vet inte.

En annan lösning hade varit att ge bort honom till någon som har tiden, kunskapen och viljan att engagera sig till hundra procent för att få honom att må bättre. Det är något som antagligen skulle ta flera år och väldigt många timmar om dagen och det är ju inte säkert att det skulle funka heller. Vem skulle ta honom? Ingen vill ha en vuxen hund som skäller, kissar inne och är superstressad, hur underbar han än är utöver det där.

Det är jobbigt.

Frissan

Vilgot börjar se rätt rolig ut i håret nu. Han har ju tyvärr ärvt mitt tunna hår så det är inte så mycket att skryta med. Dessutom har både jag och Christian lockigt hår så det kommer han inte undan. Christian får dock bara lite lockar när hans hår blir tillräckligt långt så de kommer inte fram speciellt ofta på honom.

Eftersom att Vilgots hår är oklippt, och hår växer olika snabbt på olika ställen på huvudet, ser det ganska vilt ut. Mitt på huvudet är det rakt och lägger sig ofta i snebena vilket gör att han ser väldigt proper ut. Bakom öronen och i nacken fjongar lockarna omkring så att han ser ut som en galen professor. Det är väldigt sött. Sen växer det mer hår precis vid mittbenan, så att säga, så om man drar fingrarna genom hans hår får han en liten cool frisyr. Ja, ni hör, det är typ tre frisyrer på en och samma gång. Jag ser fram emot hans första besök hos frisören som nog är om några månader.

Många verkar fasa att åka med en så liten till frisören. Jag fattar inte riktigt varför egentligen. Visst, ungen sitter väl knappast still, så rädslan att frisören ska råka klippa något annat än barnets hår finns kanske, men så länge man går till en frisör som har erfarenhet av att klippa hår på barn borde väl inget katastrofalt hända. Dessutom tror jag att det kan gå att distrahera barnet med lite youtube-klipp så att det sitter lite mer stilla. Sen får man väl kanske räkna med att det inte blir värsta modellfrillan.

Minisemester

Jag uppdaterar alldeles för sällan känner jag. Det är rätt stor skillnad att va föräldraledig nu, när Vilgot är 8 månader, mot när han var 5 månader. Han är överallt och drar i sladdar och ramlar stup i kvarten så jag har mindre tid till att sitta vid datorn. Det känns faktiskt som att det inte finns lika mycket att skriva om nu heller, men det beror väl mer på att jag är oinspirerad kanske. Vad tycker du är kul att läsa om?

På Fredag åker jag till Stockholm och stannar i några dagar. Mamma ringde för ett tag sen och sa att hon saknade Vilgot så nu betalar hon upp oss för att få spendera lite tid med oss. Mina systrar åker också upp, fast de stannar bara över helgen eftersom att de jobbar. Jag åker hem senast nästa Söndag så det blir en lite längre visit.

På Tisdag ska jag, mamma och Vilgot åka en 23-timmars kryssning till Åbo. Det ska bli trevligt att åka iväg på något, även om det inte är världens lyxgrej. Det ska bli intressant att se hur det är att åka kryssning med en bebis. Han kommer nog sova bra i alla fall. Vi har bokat en hytt med dubbelsäng och har tänkt att Vilgot ska få sova mellan oss. Man kan boka resesäng utan extra kostnad, men han sover alltid mycket bättre när han får ligga bredvid mig (och Christian för den delen, men han ska ju inte med).

När vi har åkt upp till Stockholm har han inte verkat stressad eller orolig över att byta miljö så förhoppningsvis går det lika bra att åka iväg på en kryssning. Jag tror att det kommer gå bra, om det inte visar sig att han är sjösjuk det vill säga.

Amningen

Jag har fått frågan från olika håll när jag har planerat att sluta amma Vilgot. Livsmedelsverket rekommenderar att man helammar i minst sex månader och delammar i ett år.

När jag började jobba och Vilgot var sex månader slutade jag amma under arbetstid och ammade bara eftermiddagar, kvällar och nätter. Nu, när han är åtta månader och jag är hemma igen, har jag börjat amma dygnet runt igen. Inte hela tiden dock, han får ju frukost, lunch, kvällsmat och välling också.

Jag hade tänkt amma tills Vilgot blir typ ett år eller tills han visar att han inte vill amma längre, men nu har jag börjat tänka om. Precis när han fick sina första tänder kunde det skava rätt rejält och det gjorde svinont men sen slutade det göra ont. Jag vet inte om han gjorde något annorlunda eller om jag vande mig, men det slutade i alla fall. Nu har han börjat bita och det verkar vara omedvetet men det gör fruktansvärt ont och har till och med börjat blöda några gånger. Det är bara på dagarna det händer. På nätterna gör det aldrig ont men jag vet inte om det beror på att jag är så trött att jag inte märker av det eller om han gör något annorlunda då.

Det är rätt bekvämt att amma mellan hans måltider istället för att ge honom frukt och mellanmål så jag vill helst inte sluta än. Jag ska avvakta och se om han slutar bita och om han inte slutar så kommer jag nog bara fortsätta amma på nätterna för då märker jag ju inte av något.

På tal om amning om nätterna undrar jag en grej. Jag har fått intrycket av att många bebisar i hans ålder (8 månader) har slutat amma om nätterna och alltså sover hela natten. Det gör verkligen inte Vilgot. Han somnar kring 22 och får oftast välling men ammas ibland till sömns. Sen vaknar han nästan alltid inom en timme, för att han behöver rapa, och somnar om i min eller Christians famn. Sen vaknar han kring kl 1, 3 och 7 och ammar. Jag är inte säker på att han alltid ammar kring 7-tiden för då är jag helt borta. Sen vaknar han kring 8 och får frukost. Ammar era bebisar också så ofta på natten?

läskigt!

Idag när jag skulle laga kvällsmat lämnade jag Vilgot i vardagsrummet med Christian men kort efter jag hade gått in i köket kom Vilgot efter. Han är så mobil nu att han kan ta sig runt i lägenheten som han vill själv. Han satt så snällt och lekte med sina leksaker och undersökte golvet och mattan i vanlig ordning så jag lät honom vara kvar i köket.

Medan jag stod och fixade maten hörde jag plötsligt hur han lät konstigt. Då satt han och var alldeles rödfläckig, som han kan bli när han börjar svettas, och så satt han och hulkade. Jag satte mig ner vid honom och kollade hur det var fatt och såg att han fortsatte hulka. Då tog jag upp honom och vände honom lutande framåt och det kom massa slem men inget annat. Det verkade inte hjälpa, för han fortsatte hulka, så då stoppade jag in ett finger i munnen på honom och försökte känna bak i gommen om det var något där. Jag kände något, men vet inte om det var gomseglet och så eller om det var något han hade pillat i sig. Stoppade in fingret igen men fick inte ut något så jag vände honom framåt lutande igen och tryckte uppåt mellan skulderbladen som jag har lärt mig att man ska göra när en bebis har satt i halsen. Då började han gråta och verkade mest vara tagen. Han slutade hulka men slemmade en massa fortfarande. Men det var väl inte så konstigt eftersom att jag hade tryckt ner ett finger i halsen på honom. Det mår man ju rätt illa av.

Det var aldrig så att han inte kunde andas, men det var jag inte helt hundra på under tiden. Han hulkade och var märkbart stressad av situationen i alla fall. Det är klart att man blir tagen om något sätter sig fel i halsen och när någon dessutom sen trycker ner ett finger i halsen på en också, men det är ju ett måste i den situationen.

Det låter nog värre än det var, men hade jag inte märkt att han hulkade så hade det ju kunnat bli värre. Egentligen ska man ju vänta och se om bebisen kan få upp det som satt sig i halsen, på egen hand. De har ju en kräkreflex som sätter igång just för att kunna fixa det själva. Det är dock jävligt svårt att inte ingripa som förälder. Det var fruktansvärt läskigt. Jag skakade och kände hjärtat slå riktigt hårt i bröstet efteråt.

åtta månader

Försenat inlägg på grund av att jag inte har orkat klippa ihop filmen förrän nu:

Idag, på Valborg, blir Vilgot 8 månader. Mycket har hänt på en månad måste jag säga. Fram till för någon dag sen har han tagit sig fram genom att släpa sig fram på mage, men sen för någon dag sen såg jag honom krypa på riktigt. Sen dess har jag inte sett honom krypa, men jag misstänker att det kommer igång vilken dag som helst.

Han ställde sig upp för första gången för snart tre veckor sen och blir bara duktigare och duktigare på att hålla balansen och orkar stå ganska länge nu. Jag är lite nervös att han ska välta saker över sig när han ställer sig upp mot dem. Pianopallen och köksstolarna brukar vara intressanta och dessvärre är de inte speciellt stabila

Nu när han är så mobil måste vi börja babyproofa på riktigt. Det är dags att skaffa hörnskydd, klämskydd, lådstopp, dörrstopp osv. Han är väldigt aktiv och nyfiken. Titt som tätt hittar vi honom med diverse grejer i munnen som han hittar på golvet, i lådor och i hyllor. Sladdar, tv-spelskontroller, pappersark, dammtussar, dvd-fodral. You name it. Mina skolpapper och min kurslitteratur åker ofta fram och ska tuggas på. Allt som inte är hans leksaker helt enkelt. Vi har köpt bra lådor från ikea till vår expedithylla och proppat fulla med allt han drog fram ur hyllan. De kostar bara 40 kr styck och ser helt okej ut.

Han klättrar omkring på allt möjligt och ramlar och slår sig dagligen. Senast igår ramlade han omkull med ansiktet rakt in i soffan så att han började blöda i munnen. Det låter värre än det var, men ändå. Nu är det verkligen dags att bli lite mer alert som förälder. I början kunde vi ta det ganska lugnt och till och med lämna rummet utan att bli oroliga över att han kanske när som helst ramlar och slår sig eller så. Nu är det andra bullar.

Han har fått ännu en tand och är nu uppe i sju tänder. Vi har börjat introducera tandborsten precis. Än så länge har han bara fått hålla i den och tugga lite på den. Jag tror att det kommer bli svårt att borsta hans tänder. Han är inte så förtjust i när man håller på med hans mun. Då kniper han igen läpparna.

Han är en verkligen en liten filur med ett sjukt gott humör och ett bra sinne för humor. Det händer dagligen att han spontanskrattar rakt ut åt ingenting och så bara lyser det om ögonen. En riktig glädjespridare. Han är väldigt social och smart, om du frågar mig (Nej vadå, jag är inte partisk alls). Han härmar ofta det vi gör och har lärt sig rynka på näsan, slå high five och vinka. På filmen ser du en rolig grej han gör med tungan också, men det kan vi inte locka fram utan det gör han när han känner för det. Den gulliga grejen han gör när han rynkar på näsan, som du också ser i filmen, var något han själv började med men så har vi uppmuntrat det genom att härma honom så nu när rynkar på näsan händer det rätt ofta att han härmar. Det är så himla sött!

Vilgot äter bra. Han har ju älskat mat och hela konceptet att äta mat från start vilket jag uppskattar mycket. Han har utvecklat pincettgreppet bra utan att vi egentligen har engagerat oss i det. Vissa grejer kommer väl bara av sig självt.

Vi har börjat varva att ge honom puréad mat och omixad mat och det går bra. När han har fått omixad mat har det mest varit tillagade grönsaker, pasta och potatis och köttfärs. Vi provade att ge honom falukorv, men det var för svårtuggat tror jag. Det är rätt läskigt att låta honom äta själv. Han proppar munnen full med mat ibland och då är jag alltid lika rädd att han ska sätta maten i fel strupe och kvävas. Hittills har inget sånt hänt som tur är. Faktum är att de gånger han har satt i halsen ordentligt har det varit när han har ätit välling och ersättning ur flaska.

När han får gröt och puréer brukar jag ge honom en sked som han får mata sig själv med och så har jag en sked själv som jag använder för att lägga på mat på hans sked med. Jag tycker att den här kombinationen är riktigt bra faktiskt. När han äter omixad mat lär han sig hur maten känns och ser ut på riktigt och när han äter puréer lär han sig att äta med sked tidigt.