läskigt!

Idag när jag skulle laga kvällsmat lämnade jag Vilgot i vardagsrummet med Christian men kort efter jag hade gått in i köket kom Vilgot efter. Han är så mobil nu att han kan ta sig runt i lägenheten som han vill själv. Han satt så snällt och lekte med sina leksaker och undersökte golvet och mattan i vanlig ordning så jag lät honom vara kvar i köket.

Medan jag stod och fixade maten hörde jag plötsligt hur han lät konstigt. Då satt han och var alldeles rödfläckig, som han kan bli när han börjar svettas, och så satt han och hulkade. Jag satte mig ner vid honom och kollade hur det var fatt och såg att han fortsatte hulka. Då tog jag upp honom och vände honom lutande framåt och det kom massa slem men inget annat. Det verkade inte hjälpa, för han fortsatte hulka, så då stoppade jag in ett finger i munnen på honom och försökte känna bak i gommen om det var något där. Jag kände något, men vet inte om det var gomseglet och så eller om det var något han hade pillat i sig. Stoppade in fingret igen men fick inte ut något så jag vände honom framåt lutande igen och tryckte uppåt mellan skulderbladen som jag har lärt mig att man ska göra när en bebis har satt i halsen. Då började han gråta och verkade mest vara tagen. Han slutade hulka men slemmade en massa fortfarande. Men det var väl inte så konstigt eftersom att jag hade tryckt ner ett finger i halsen på honom. Det mår man ju rätt illa av.

Det var aldrig så att han inte kunde andas, men det var jag inte helt hundra på under tiden. Han hulkade och var märkbart stressad av situationen i alla fall. Det är klart att man blir tagen om något sätter sig fel i halsen och när någon dessutom sen trycker ner ett finger i halsen på en också, men det är ju ett måste i den situationen.

Det låter nog värre än det var, men hade jag inte märkt att han hulkade så hade det ju kunnat bli värre. Egentligen ska man ju vänta och se om bebisen kan få upp det som satt sig i halsen, på egen hand. De har ju en kräkreflex som sätter igång just för att kunna fixa det själva. Det är dock jävligt svårt att inte ingripa som förälder. Det var fruktansvärt läskigt. Jag skakade och kände hjärtat slå riktigt hårt i bröstet efteråt.