Han tar sig fram med flygande fart och blandar att krypa med att skjuta sig fram på mage med hjälp av fötterna. Fort går det i alla fall. Han ställer sig upp mot tv-bänken, soffan och soffbordet typ hela tiden. Han har försökt ställa sig med hjälp av köksstolarna och pianopallen men inte lyckats än. Han har också börjat försöka ställa sig upp från krypställning till stående direkt, alltså utan att hålla sig i något. Det har hittills resulterat i näsblod, skrik och näsblod.
Maten går som vanligt bra. Hittills har han ätit allt jag har gett honom. Vi blandar fortfarande de olika ätstilarna. Vissa dagar får han omixad mat som han pillar i sig bäst han kan och andra dagar blir det puréer som han får ge sig själv med sked. Sen ammar jag kanske 1-3 gånger om dagen och så på natten också. Egentligen tror jag inte att amningen fyller så mycket av en mättande funktion längre. Nu är det nog mest för att söva honom. Det känns som att jag hans alldeles livs levande napp typ.
Sömnen går det lite sådär med. Det trodde jag inte för några månader sen. Jag har varit så glad över att få ha en bebis som sover så mycket jämfört med andra bebisar, men nu är det slut på det. Han har kommit in i nån fas, eller åtminstone hoppas jag att det är en fas, där han inte kan sova om han inte får ligga i min eller Christians famn. Det är väldigt frustrerande när jag försöker få saker gjorda under dagarna.
Han är en riktig solstråle större delen av dagarna, framför allt när han vaknar på morgnarna och när han är övertrött. När han träffar folk han inte känner stirrar han på dem med stora ögon till en början. Efter en stund är han lite mer lättcharmad. När han träffar andra bebisar håller han sig mest för sig själv om inte de tar kontakt med honom, men även då är han rätt passiv. Jag har märkt att han ofta börjar gråta när bebisar tjoar och skriker för högt. Vet inte riktigt varför han gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar