Sova själv

Som ni kanske har läst har vi påbörjat försöket att lära Vilgot sova i sin säng. Han har aldrig haft det problemet förrän nu. Den senaste veckan har han inte kunnat sova längre än 10-15 minuter i sin egen säng efter att han har somnat i min eller Christians famn. Ibland hinner vi inte ens lägga ner honom i sängen, då har han vaknat när vi försökt lägga honom. Det har slutat med att han får sova i famnen och att man inte kan göra annat än att titta på tv eller sitta vid datorn tills han har sovit klart.

Jag läste lite igår om hur man kan gå till väga vid nattning och läste att det är viktigt med tydliga rutiner och att man ska försöka varva ner en stund innan det är dags att sova. Det ska man gärna börja med redan från 3-6 månader. Det låter ju självklart och det var ingen nyhet för mig, men ändå har vi varit dåliga på det. Ett tips var också att lägga barnet i sängen vid första tecknet på trötthet. Det har vi också varit dåliga på. Vilgots första tecken på att han är trött är att han gnuggar sig i ögonen, men jag har alltid väntat på att han ska börja gnälla innan jag har sövt honom och då har jag bara plockat upp honom och gett honom bröstet. Det ger honom knappast nån chans att varva ner och så finns ju risken att han hinner bli övertrött och därmed sover sämre.

Trots att jag inte är något stor fan av att låta barn gråta tills de inte orkar mer och därför somnar så känner jag ändå att vi ska pröva, i brist på andra metoder. Igår vid nattningen gjorde vi första försöket och det tog typ 40-45 minuter och han grät hela tiden. Det var otroligt smärtsamt att bara låta honom ligga där och gråta förtvivlat. Allt jag kunde tänka var att det faktiskt inte var någon fara. Det vet ju inte han, men förhoppningsvis lär han sig att det inte är någon fara att ligga där ensam efter det här. Vi fanns ju där för att visa det.

Efter att han hade somnat, med min hand strykandes över hans mage, sov han riktigt länge. 6 timmar ungefär. Han somnade 21.30 och vaknade nästa gång 3.45 och nästa gång efter det vaknade han kl 7. Han brukar somna typ kl 22 och vakna kl 23, 1, 3, 5, 7. Det är ju en klar förbättring och jag är chockad att det blev en förändring redan efter första gången.

Under kvällen var jag inne flera gånger och tittade till honom. Av någon anledning kollade jag flera gånger att han andades, som att han skulle dö av att gråta i 40 minuter. Det kanske låter lite löjligt, men jag hade sådana tankar flera gånger under kvällen.

Idag, en stund efter att vi hade vaknat satt Vilgot och gnuggade sig i ögonen några gånger. Jag fixade välling och bytte blöja och la honom i sängen. Han låg där och åt och såg lite finurlig ut. Han kämpade lite med att hålla sig vaken genom att försöka busa med mig och sätta sig upp några gånger, men jag la honom bara ner igen och gav honom flaskan. Efter typ 30 minuter, när hans mat tog slut, började han gråta och ville inte alls sova. Då gjorde jag samma sak som igår. Klappade honom på magen och sjöng trollmorsången på repeat. Först var han bara sur och försökte knuffa bort min hand och sen satte han sig upp typ två gånger, men jag bara fortsatte. Efter typ 5 minuter slutade han gråta och låg lugnt och stilla och tittade på mig och smekte min hand. Ytterligare 5 minuter senare blev hans ögonlock tunga och så somnade han. Det känns skönt att han slutade gråta en stund innan och kunde somna lite lugnare än igår.