Allmänt gods

Som rökare är man allmänt gods. Sekunden man väljer att tända en cigarett tar människor sig rätten att kasta skit och berätta hur dålig man är. Jag fattar inte vad målet med det är. Ska jag få så dåligt samvete att jag måste sluta för att kunna leva med mig själv, eller vad vill du? Att vara rökare som slutat och sedan börjat igen är ännu värre. Då får man verkligen höra hur dålig man är. Plötsligt är jag en sämre människa, bara sådär. Jag har ju gått över till den mörka sidan igen. Shame on me.

För er som inte vet har jag börjat röka igen. Jag var rökare i många år men slutade när jag blev gravid. Några månader efter att Vilgot föddes kan man säga att det bara blev så att jag började igen. Men någon gång under tiden det bara blev så gjorde jag ju ändå ett aktivt val att fortsätta röka. Det var ett val. Mitt val.

Vad ger dig rätten att klanka ner på mina livsval? Hur jag väljer att leva angår inte dig. Jag klankar inte ner på en kristen människa för den personens val att tro. Jag förstår att det är skillnad på rökning och religion, men i slutändan handlar det om vilka val vi gör. Jag väljer att röka. Deal with it.

Jag har alltid respekterat ickerökares val att inte röka och har alltid försökt tänka på var jag ställer mig och hur vinden blåser för att de inte ska få rök på sig. Jag röker aldrig när jag går ensam med vagnen för att jag inte vill att det ska blåsa in rök på Vilgot. Jag brukar fråga om det är okej att jag röker om jag står i samlad grupp med ickerökare. Annars ställer jag mig en bit bort. Sen är det svårt att styra vinden och vid sådana tillfällen kan jag förstå en ickerökares frustration över oss rökare. Men jag gör allt i min makt för att respektera dina livsval oavsett om jag gillar dem eller inte. Du borde göra detsamma.