Alltså, jag hänger fan inte med längre. Det händer något nytt hela tiden med Vilgot känns det som. Varje dag bjuder han på något nytt. Jag kan nästan inte greppa att han är mitt barn och att jag kommer få följa nya grejer under hans uppväxt.
Ett tag nu har Vilgot sagt ba ba ba dagligen. När han började babbla var det ma ma ma hela tiden och då hoppades jag lite på att mamma skulle vara hans första ord. Nu hör vi aldrig några ma ma ma längre utan bara en massa ba ba ba. Jag har gett upp hoppet om att mamma kommer bli hans första ord och tränar honom därför i att säga pappa istället. Och idag hände det nästan. Han bytte ut b mot p så att det faktiskt lät som ordet pappa. Dock sa han det i tre, alltså pa pa pa, som han alltid gör, så det räknas inte om du frågar mig. Det kändes inte riktigt som att han syftade på just Christian heller, utan mer som att han bara pratade lite som han alltid gör. Men snart kommer det. Det känner jag på mig.
Han växer så det knakar vår lilla guldklimp. Igår klättrade han upp för soffan bara sådär och idag gjorde han det igen. Helt utan hjälp alltså. Nu kan vi ju inte lämna honom ensam i ett rum alls längre. Vem vet vilka olyckor som kan ske om vi skulle vända ryggen till en sekund för länge.
Han kan stå rätt bra själv också. Oftast när jag försöker träna honom i att stå själv brukar han vilja gå framåt så det funkar inte så bra. Däremot står han ganska bra när han gör det på eget initiativ. Idag lekte han i soffan mellan mig och Christian och ställde sig upp och stod i soffan några sekunder helt utan stöd. Galet! Innan vi vet ordet av springer han och röjer i hela lägenheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar