Klaga

När jag och Elin lunchade idag pratade vi om att man, som föräldraledig, ibland inte blir tagen på allvar. Folk verkar ha en uppfattning om att vi inte gör något alls om dagarna och att allt är en dans på rosor. Visst, det är mycket slappare och skönare att vara föräldraledig än att jobba eller studera, men det innebär inte att det aldrig är jobbigt.

Precis som att folk klagar över sina kollegor eller irriterande lärare, sina arbetsuppgifter eller tentor måste vi få klaga över att våra bebisar vägrar sova. Men om du nu tycker att det är så jobbigt kanske du inte borde ha skaffat barn är en kommentar jag har fått höra. Det skulle aldrig någon som arbetar eller studerar få höra. Om du nu tycker att det är så jobbigt kanske du inte borde ha skaffat dig ett jobb/en utbildning. Jag älskar mitt barn, men jag kan bli tokig på honom när han kämpar för sitt liv att hålla sig vaken när han är tröttare än tröttast eller när han vägrar äta trots att han egentligen är hungrig. 

Att vara föräldraledig innebär en del sköna stunder där man får umgås och ha det trevligt både med sin bebis men också med andra nära och kära. Där man får ligga en timme i sängen mitt på dagen och leka med personen man älskar allra mest. Det innebär också en hel del osköna stunder där man spenderar 1 timme på att bara gå omkring med sin bebis på armen för att han gråter så fort man lägger ner honom, där man måste underhålla sin uttråkade och kanske lite trötta bebis oavsett hur hög feber man själv har eller hur trött man råkar vara. Det innebär också att man måste hoppa in i duschen, dammsuga lägenheten och/eller ta hand om disken när bebisen precis har somnat, inte när du känner för det utan när din bebis bestämmer att du har tid - för att det i princip är helt omöjligt att i lugn och ro kunna göra de grejerna när han är vaken. Det är definitivt värt det, men jag skulle ljuga om jag sa att det var frid och fröjd hela tiden.