I två dagar nu har knubbis varit sig själv igen. Det är klart för mig nu att problemet med amningen hade att göra med hans förkylning och feber, för det går bra igen. Han har också varit en solstråle stundvis de senaste två dagarna, blandat med gnäll förstås men så ser livet ut med en bebis.
Jag älskar när han är på sådär riktigt bra humör. Då ler han mest hela tiden och ser väldigt busig ut. Ögonen lyser och tungan åker ut och in av någon anledning och det är så himla sött. Och så har han så nära till skratt när han är på bra humör, då är det bäst att passa på! Jag brukar halvligga i soffan och sätta honom på min mage med mina lår som stöd för hans överkropp och busa på som en galning. Det är bland det bästa som finns! Hans leende och skratt får mitt hjärta att smälta. Klyshigt, jag vet, men sant.
Ljudkvalitén på min mobil suger tyvärr, men det var vad jag hade nära till hands just då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar