Barnfri kväll

Redan innan Vilgot kom hade jag en tanke att både jag och Christian, under den första tiden när båda går hemma, skulle få vara ensamma med lillskrutten när den andre föräldern åker iväg och gör vad som. Det känns som en viktig sak för mig att vi ska få egentid så att vi kan få vara något annat än bara föräldrar. Det är ju också viktigt att vi som föräldrar ska få känna på hur det är att vara själv med vårt barn. För min del är det också viktigt att få vara ifrån honom en stund redan så här tidigt för att inte bli en såndär psykopatmorsa som inte klarar av att vara ifrån sitt barn.

Jag åkte till HG och käkade lite kvällsmat med min syster Malin, Dessie och Figge. Det var trevligt! Ärligt talat kändes det nästan som innan jag fick barn. Det var liksom inget konstigt med att jag inte hade med mig Vilgot. Det kändes inte som att det fattades något. Jag tycker att det är jätteskönt att jag kan vara så avslappnad och lugn över att va ifrån honom. Jag hade föreställt mig att det skulle kännas som att något fattades och att jag skulle sakna mitt barn jättemycket, för det är ju så man ska känna enligt normen, men jag är glad att jag inte kände så och tänker inte ha dåligt samvete över att jag inte gjorde det, för det ska man ju också ha enligt normen, dåligt samvete alltså. Det kändes dock lite smålustigt att åka ifrån honom, men så fort vi hade skiljts åt var den känslan som bortblåst och jag kunde vara bara Hanna för en stund. I fyra timmar var vi ifrån varandra och mot slutet kände jag att det skulle bli skönt att komma hem till honom.