Han är en rätt ivrig krabat vår lilla Vilgot. Även om han är en väldigt snäll bebis så har han minst sagt myror i brallan. Att ligga på rygg kan vara det tråkigaste som finns och han är sällan sen med att visa sitt missnöje om saken. Ibland duger det inte ens att sitta, nej han ska stå! Det ska bli intressant att se hur tidigt han kommer lära sig krypa, stå och gå. Mina familjemedlemmar tror att han kommer vara tidig med det mesta och jag håller nog med dem.
I lördags fick jag det första leendet. Jag vågade inte riktigt tro att det var annat än gaser som fick honom att storflina sådär sött, men när han dagen efter gav Christian samma flin och idag bjöd min far på flera stycken vågar jag nästan tro att vårt lilla troll har lärt sig att le, inte ens fyra veckor gammal. Tidigare har han bjudit på korta leenden med stängd mun, som direkt gått över till bekymrade miner och ögonen har liksom inte varit med. Nu har han tittat en i ögonen, fokuserat med blicken och lett med öppen mun lite längre stunder. Jag ska göra allt i min makt för att fånga det på film. Han har världens sötaste små äppelkinder!
Så känner jag också, kan inte sitta med brösten framme jämt och ständigt. Dessutom har jag ju fått jobba mycket med amningen och haft väldigt såriga och onda bröstvårtor och då tar det emot att låta henne suga när hon inte vill äta.
SvaraRaderaLiv suger ju på fingrarna annars och ger vi henne inte nappen kommer hon bergis bli en sån som suger på tummen och det om nått är svårt att vänja av.
De flesta får ju ändå napp senare och egentligen tycker jag ju att det är i tidigaste laget men samtidigt, om det funkar och alla mår bra så why tha hell not? Principer känns överflödigt när man har barn, då handlar det mer om att bara få allt att gå ihop haha.