fredag 16 september 2011

Kräksbebis

Inatt var en lång och jobbig natt. Amningen kom helt av sig och det blev annorlunda tider än det brukar vara. Vanligtvis ammar jag honom klockan 12-01, 03-04, 07-08 och 10-11 och däremellan får jag sova. Det har funkat skitbra även om jag blir skittrött - men vad hade jag väntat mig liksom.. Inatt sköts amningen fram nån timme och dessutom lade han in en extragång kl 5 så att jag är helt off idag. Det låter kanske inte så jobbigt, men det tar faktiskt på krafterna att aldrig få sova mer än några timmar i taget.

Han bestämde sig för att kräkas två av amningarna också. Den första gången var klockan 5 på morgonen och kom medan han åt vilket resulterande i ett nerspytt bröst, kräks i hela mitt armväck och rinnande kräks längs min midja... Sängen klarade sig nästan helt. Andra gången kräktes han en hel timme efter att han hade ätit och det kräkset kom medan han sov - i vår säng. På hela min sida av sängen... Han sover sällan i vår säng, men just den här morgonen hade han lite svårt att somna och vi var supertrötta efter natten så då fick han mysa ner sig hos oss och somnade direkt.

Jag håller nog på att bli sjuk för jag har lite småont i hela kroppen som man ofta får vid förkylningar. Hoppas det inte utvecklas till nåt mer för det lockar inte att vara sjuk när man har ett spädbarn som kräks konstant att ta hand om. Det är tur att Vilgot har en så himla bra pappa som hjälper till med allt. Jag har inte sagt det, men Christian går snällt upp varje natt och byter blöja på Vilgot efter amningen. Det är guld värt och är otroligt uppskattat från min sida. Han står också ut med mina utbrott som jag får och riktar mot honom efter att ha blivit nerspydd mitt i natten. Han springer också och plockar och fixar och hämtar sakar medan jag ammar trehundrafyrtio gånger om dagen. Han är världens bästa! <3



1 kommentar:

  1. Vårat barn var med ett kräkbarn (min systers med) vårt barn kräktes så mycket att vi ringde bvc ( men allt var normalt en del barn är helt enkelt så, går dom bara upp i vikt så mår dom bra) dock är det rätt kämpigt, jag minns med nerspydd, säng, mitt hår, mina kläder och helt nerspytt barn. För vår del försvann det vid 4-5 månaders ålder då växte magmunnen "igen". Min systers barn slutade vid 8-9 månader.

    SvaraRadera