I Onsdags var vi på bvc och kollade hur mycket Vilgot har vuxit och det är en hel del faktiskt. Vi skulle ju gissa på hans längd, men det glömdes bort tyvärr. När han föddes vägde han 4370 gram och nu är han nästan ett kilo tyngre och väger 5260 gram. Han har också vuxit från 53 cm till hela 57 cm. Om en meter är han lika lång som jag nästan..
Bvc i valla sitter ihop med öppna förskolan som råkar ha nån samlingsgrej för oss med bebisar just på Onsdagar så jag passade på att gå på den för första gången. Christian åkte hem dock.
Under sångstunden satte jag mig för att amma och tittade på istället. När Vilgot hade fått ena bröstet och skulle rapas satte jag honom upp framför mig och fick en kaskadspya över hela min tröja. Det var tur i oturen att få spyan på tröjan och inte på byxorna. Jag har nämligen bara ett par byxor som passar för tillfället. Det var jättekul att bli nerspydd! Framförallt eftersom att det satt en mamma som ammade i samma soffa. Hennes partner satt bredvid också. Vad gör jag nu då, tänkte jag med gråten i halsen. Jag torkade av det värsta och fortsatte amma honom på andra bröstet. Han hade ju spytt upp en massa så han var ju tvungen att äta mer. När jag hade ammat honom på andra bröstet la jag honom i min famn, lite mer förberedd den här gången, med en handduk som gigantisk haklapp. Mycket riktigt kom det ännu en kaskadspya. Nu får han inte mer, tänkte jag och gick för att byta blöja och kläder på honom.
När sångstunden var slut satte jag mig på golvet och pratade med min vän Elin som var där. Vilgot sov som en stock i min famn. Efter en stund såg jag hur han hulkade och plötsligt satt jag med en stor pöl av kräks i handen. Med lite lätt panik i rösten frågade jag Elin om hon kunde hämta papper. När hon hämtade papper fortsatte lilla Vilgot att hulka fram en sjö av kräks som nu inte längre fick plats i min hand. Det rann över och forsade ner längs hans lilla kropp och ner på mina BYXOR för att till sist sippra ner mellan mina lår och landa på mattan medan jag i halv panik skrek Åh nej, det kommer mer och det tar aldrig slut! Elin var en ängel och hämtade massa mer papper och de andra mammorna tittade på den skrikande mamman med kräksbebisen och tänkte nog både det ena och det andra.
Som tur var hade jag med mig ännu ett extra ombyte åt trollet så jag gick återigen och bytte om på honom. Den här gången med kräks både på tröjan och byxorna. Vilken härlig dag! Nu när det inte fanns mer att kräkas på, förutom möjligtvis mina strumpor, kände jag att det var dags att bege sig hemåt. Jag hade gått dit så jag fick ju gå hem. På vägen hem började jag till råga på allt få skitont i hela kroppen och var alldeles febrig och svag när jag kom hem. Vilken jävla dag!
Jag har lärt mig en sak av den här dagen. Packa ombyte till mig själv nästa gång!
Kan han vara allergisk mot något? Kräks väldigt mycket och verkar som han kräks som exorcisten också.. / JOhanna
SvaraRadera