När paniken lurar runt hörnet

Jag är inte så fjompig av mig och jag känner inte paniken smyga sig på eller gråten i halsen i första hand när mitt barn gallskriker, men när jag hör mitt barn gråta i ren panik och när jag ser hans illröda ansikte fyllt med tårar och när jag känner hur han är genomsvettig ända ut på armarna för att han gråter så häftigt, då gör det ont ända in i själen.

Jag har varit hos pappa och käkat kvällsmat och tittat på idol ikväll och när vi skulle åka därifrån hem till mamma så började han gråta, Vilgot alltså, inte min pappa. Min gissning på varför är bajs i blöjan och lite trötthet. Vanligtvis slutar han alltid gråta kort efter att bilen börjat rulla, men den här gången funkade det inte. Ett annat sätt att få honom att sluta gråta är givetvis att lyfta upp honom, men det gör man ju gärna inte i en rullande bil. Ibland blir han lugn av musik så pappa satte på radion men det funkade inte. Jag försökte lugna honom med nappen men den ville han inte ta. Jag fortsatte försöka ge honom nappen samtidigt som jag grävde in min hand bakom hans rygg för att det skulle kännas lite som att jag höll om honom eller så. Det funkade inte alls och hans vanliga skrik hade nu gått över till panikskrik där hans röst lät helt förvrängd. Det lät nästan som att han skulle kvävas. Han var helt genomblöt och svettades över hela kroppen och då kände jag nästan gråten i halsen. Inte för att jag, hans mamma, inte kunde trösta honom men för att han var så ledsen. Någonting fick honom att gråta så häftigt att han svettades över hela kroppen och det fanns inget som kunde trösta honom. Det gör faktiskt ont i en att se på när någon man bryr sig om och älskar mår så dåligt, även om det bara handlar om några minuters smärta.

Till slut tryckte jag in handen innanför bh:n och klämde fram bröstmjölk och gav honom mina fingrar att snutta på och då tystnade han direkt och tog sen emot nappen. Det är mitt tips till alla panikslagna mammor i baksätet med en otröstlig bebis. Efter det var han lugn. Totalt genomsvettig och lite tagen, men ändå lugn. Om jag ska vara ärlig vet jag inte vem som var mest tagen efteråt, jag eller han.