Sjuklingen

Igår kväll lämnade jag Vilgot hos hans farmor och farfar och åkte där ifrån utan en klump i halsen. Jag trodde att det skulle vara väldigt jobbigt att lämna ifrån honom, med vetskapen att han skulle vara borta över natten, men det gick smärtfritt. Jag höll till och med på att glömma pussa honom hej då. Min irrationella oro var som bortblåst. Det känns skönt.

I morse kom Christians föräldrar med Vilgot kring 9 och allt hade gått bra. Han var nöjd och glad mest hela tiden och sov och åt som han skulle.

Idag har det varit mindre av det. Nästan hela dagen har han varit missnöjd med undantag av några korta stunder där han har bjudit på fnitter och stora härliga leenden. Jag tror att han är sjuk för han är väldigt hes, fast inte förkyld eller febrig, så jag vet inte. Gnällig är han i alla fall. Det enda som har funkat som tröst är bröstet. Halva dagen har han ju fått ersättning eftersom att jag drack igår och det dög väl också, men nu på kvällen har jag haft honom i famnen mest hela tiden. Lite jobbigt när man är småbakis och fruktansvärt trött, men han är det finaste jag har och jag vill ju göra allt jag kan för att han ska må bra.

Har försökt lägga honom i sängen efter att han har somnat i min famn, men då har han vaknat kort efter och gråtit. Nu är jag uppe i det femte försöket eller nåt så vi får väl se om han sover för natten nu. Hoppas det så att jag kan få mig lite egentid innan jag däckar.