Idag, på Vilgots tremånadersdag, är det dags för den första sprutan. Ve och fasa! Jag har blivit förvarnad av många mammor om hur jobbigt det är. Det verkar vara värre för föräldrarna än för bebisarna, men det är väl klart, vem vill se sin finaste älskade plågas så. Jag får väl försöka se det på den ljusa sidan. Han blir ju faktiskt vaccinerad mot grejer och dessutom får jag trösta honom efteråt och det, mina vänner, är en riktig egoboost. Det är ju lite hemskt att götta sig i sitt barns sorger, men om det ändå måste ske kan man ju lika gärna passa på.
Jag antar att det blir vikt eller längd också. De tar ju måtten var annan gång, men jag brukar kunna tjata till mig det andra måttet när vi ändå är igång. Jag vill gärna veta hans vikt och längd samtidigt, tack! Sist vägde han ju typ 6500 g och var 64 lång. Det verkade som att han var i en tillväxtperiod då så det ska bli intressant att se om han har vuxit till sig ännu mer nu eller om det går lite segare. Personligen hoppas jag på det senare. Han är ju redan stor som en 4-5 månaders trots sina 3 månader.
Efter den hemska sprutan blir det chill på öppna förskolan. Det öppnar klockan 13 och jag ska ju vara på bvc, som delar lokaler med öppna förskolan, klockan 11 så jag lär vara klar innan de ens öppnat. Jag har nog aldrig varit på öppna förskolan från det att de har öppnat. Jag brukar alltid komma precis innan sångstunden 14.30 när det är proppfullt med folk. Som mest har det varit 28 mammor på sångstunden och några gånger har det varit typ 20. Vagnförrådet blir fullt snabbt så jag är lite glad att jag kommer vara där så pass tidigt att jag kan få en plats. Annars måste man ställa vagnen utomhus och det är inte poppis.
När öppna förskolan stänger ska jag gå till Ryd och baka med Tina. Jag har tjuvstartat med julmusiken trots att det bara är november och nu när det bara är en dag kvar till julmånaden så går det faktiskt bra att börja julbaket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar