Vilgot i slagsmål

I Onsdags var vi på öppna förskolan som vi alltid är på Onsdagar. Onsdagar och Fredagar är de bästa dagarna i  veckan för då är vi alltid iväg och träffar andra föräldrar. På Fredagarna har vi ju knytisfikan som jag och Elin startade.

En stund innan vi skulle gå hem från öppna förskolan hamnade Vilgot i slagsmål med en av mammorna. Jag vet nästan inte vem jag ska tycka mest synd om, mamman eller Vilgot.

Såhär var det. Vilgot och mammans son låg på golvet och chillade bredvid varandra i en skumgummigrej som vi kallar pölen. När mamman skulle plocka upp sin son ur pölen hade hon ett skrivblock med hård pärm under armen och råkade på nåt sätt tappa den under tiden hon lyfte upp sin son. Den råkade landa rakt på min sons överläpp och ge honom ett papercut på näsan.

Tre dagar senare har det nästan läkt

Vilgot började av naturliga själ gallskrika av både smärta och chock. Mest chock tror jag, även om det inte kan va så skönt att få ett papercut på näsan. Jag kunde trösta honom rätt så snabbt och efter en kort stund somnade han i min famn.

Den stackars mamman fick rätt stor ångest och bad om ursäkt flera gånger och försvann iväg en stund med sin son för blöjbyte och så. Sen kom hon tillbaka när Vilgot var lugn och sa förlåt flera gånger. Jag kan verkligen relatera till ångesten och skammen. Inte för att jag har råkat skada någon annans barn, men jag kan ändå känna igen mig i känslan. Jag försäkrade henne om att det kan hända den bästa. Dessutom gick det ju bra, han skadade sig ju inte allvarligt. Fick tillochmed ett sms idag där hon kollade hur det gick med honom. Det var fint av henne!

Någon dag senare började jag fundera på hur jag skulle reagera om han hade skadat sig allvarligt. Då hade det ju inte varit lugnt, men samtidigt hade det fortfarande inte varit meningen av mamman. Jag är inte typen som skäller på människor jag knappt känner heller så jag vet faktiskt inte alls hur jag skulle reagera. jag vill helst inte ta reda på det heller.