BVC

Igår var vi på bvc och Vilgot fick sina första sprutor. Ett i varje lår. Men innan sprutorna tog vi vikt och längd. Lilla knubbis har gått och blivit ännu knubbigare. Han har gått upp ca 400 gram på ungefär 2½ vecka och väger nu hela 6950 gram. På längden har han bara vuxit 1 cm sen sist och är nu 65 lång. Lika lång som jag var när jag var 5 månader..

I min gamla bebisbok finns ett diagram med min vikt och längd under mitt första levnadsår. Jag ska be Christian kopiera det så att jag kan fylla i Vilgots siffror och jämföra. Det ska bli kul att se! När det är fixat kan jag fota så att ni också får se.

Efter bvc var lillfisen alldeles ledsen. Det är ju inte så roligt att bli stucken i låren helt utan förvarning när man sitter och har det så bra. Det var dock inte alls så jobbigt för mig som jag hade trott att det skulle vara. Han grät bara en kort stund och gick snabbt över till att smågnälla istället. Han fick äta sig mätt och glad direkt efter så gnället höll inte i sig länge. Sen var det dags för lunch och eftersom att vi skulle chilla på öppna förskolan som vanligt på Onsdagar så gick vi inte hem och åt lunch utan käkade på en pizzeria i närheten och gick sen tillbaka. Bvc och öppna förskolan ligger i samma lokaler och har ett bra samarbete. Smidigt och bra!

På öppna förskolan chillar man, fikar lite och pratar med andra föräldrar och gullar med sitt eget och andras bebisar. Jag gillar öppna förskolan, brukar längta faktiskt. Det är så skönt att umgås med andra föräldrar. Det är en väldigt avslappnad stämning där och personalen är jättegullig. Föräldrarna är väldigt härliga och trevliga också. Om man behöver gå på toaletten så är det alltid någon som kan hålla koll på ens unge och om man är upptagen med att amma så är det inte helt ovanligt att någon erbjuder sig att hämta ett glas vatten eller fixa en macka om man vill ha.

Igår var bland annat Elin och Molly där en kortis. Molly är liksom sin mor alltid en solstråle, till och med när strumpan har åkt av. Oftast brukar jag och Elin vara de sista som går från öppna förskolan, men just den här dagen skulle Elin iväg och skriva på papper nu när hon och Jerre fått sin lägenhet såld så hon stack tidigare.

Vilgot började bli lite hängig och gnällig av sprutorna lagom till sångstunden så vi var bara med de första sångerna. Sen fick jag gå omkring mycket med honom men inget verkade nöja honom helt. Till slut la jag honom på mage och vaggade fram och tillbaka, som jag brukar göra när han har magont. Då somnade han rätt snart så att jag kunde sätta mig. Jag la honom i mitt knä där han fortsatte sova.

Jag och Tina hade planer för kvällen så när öppna förskolan stängde gick jag mot Ryd i blåsten och Vilgot sov vidare så sött i vagnen. Vi hade tänkt baka lussebullar, men Vilgot blev bara hängigare och gnälligare så det fanns ingen ork eller lust till bullbak. Vi gullade med lillkillen och drack glögg istället. Jag gav honom en supp till slut. Det var första gången för mig och det var inte så farligt som jag trodde. Det är något otroligt onaturligt med att trycka upp ett stift i sin sons rumpa liksom, men han reagerade knappt och det gick faktiskt rätt snabbt och smidigt. Efter det blev han bara piggare och gladare.